Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i kontrakten utlovat? Jo, dels hade han just
då haft sådana märkliga spekulationer, som bort
göra honom till en rik man, dels hade han väl
ock räknat på att några av knektarna, kanske
hälften, skulle falla i kriget. Det hade han alltså
hoppats på? I begynnelsen ja, men icke sedan han
lärt känna och hålla av sina gossar. Nu kunde
icke fruktan för nesa och straff förmå honom att
önska döden åt en enda av dessa män som han med
högtidlig omfamning välsignat och ställt under
Guds beskydd. Det vore en grov och oförlåtlig
synd. Och dessutom kunde det väl hända att en och
annan av dem stannade på valplatsen hans bön
förutan eller rättare sagt trots hans bön. Ty
ingenting är vanligare och naturligare än att knektar
stupa i striden, och det vore väl förmätet att
hoppas att Gud skulle särskilt hägna just hans
gossar. Men Hannes skulle sörja dem var och en
som man sörjer sin son och det oaktat att varje
stupad för honom betydde en icke obetydlig
vinning.
Sålunda plågad, oroad, förvirrad, bländad av
tanken på egen fördel, av skräcken för skam och
straff, av ömheten för de stackars knektarna, av
ovissheten om vad han en gång önskat och vad
han nu önskade, började Hannes förstå att han
hemsöktes och frestades av djävulen. Ty dennes
verksamhet går just ut därpå att så förblanda det
goda och det onda inom människan att hon icke
längre särkänner sitt ursprungliga, gudomliga jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
