Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den av satan tillskapade skenbilden. Men sedan
satan sålunda givit sig tillkänna för Arnisius växte
hans ångest som ett åskmoln växer under
sommarhimmeln sugande sin mäktighet ur tysta, okända
källor, snabbt uttänjande sig åt alla håll, täckande
solen, skymmande dess ljus, kastande över jorden
en dunkel dager i vilken all glädje förstummas.
Hannes Arnisius fick en grå ansiktsfärg, ögonen
brunno mörkt och ostadigt under svullnade, tunga
ögonlock, håret lydde icke längre kammen utan
hängde i fuktiga, stripiga testar ned över panna
och tinningar.
Hustru Arnisius såg hans vånda men trodde att
den endast gällde världsliga ting varför hon en
dag sade:
Hannes, du döljer något för mig, men jag
gissar dina tankar. För att göra rätt för dig vill
du gå från gård och grund, förpanta din syssla,
själv taga till tiggarstaven och låta mig och mina
barn svälta eller tjäna hos främlingar. Har jag
gissat rätt?
Hon talade i mild, sorgsen ton utan förebråelse.
Hannes lyfte då sina händer och ropade:
Herre, ske din vilje! Herre, ske din vilje!
Han gick till kyrkan och upprepade, nu något
lugnare, samma ord inför altaret. Därpå och efter
en stunds betänkande tillade han:
Men låt åtminstone trumslagaren återvända
helbrägda.
Som han uttalat dessa ord öppnades dörren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
