Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sakristian och en ung man trädde ut på trappan.
Han var klädd som en holländsk sjöman i yviga
byxor, snäv jacka och rund hätta, som han trots
ställets helgd icke avtog. Ögonen som sutto något
snett voro mandelformade och hade en djup
havsgrön färg. Munnen lyste som ett heligt sår, men
när läpparna skildes syntes inga vita tänder och
svalget tycktes svart. Främlingen hälsade.
Käre, sade han, känner du mig?
Arnisius skakade på huvudet.
Främlingen sade:
Jag är sjöman och har liksom du befarit haven.
För många år sedan seglade vi på samma bomschuit
mellan holländska hamnar och spanska –
Arnisius lyfte handen.
Där tar du fel, kamrat. Det var icke som du
säger en bomschuit utan en koffbark. Om du vill
tvista med mig, skall jag nogsamt beskriva allt från
klyvaren till mesan.
Främlingen log.
Du har rätt. Och eftersom ditt minne är så gott
har du säkert icke glömt den tjänst du gjorde
mig på en av dessa resor?
Arnisius strök sig över pannan och suckade:
Ack, kamrat, jag har så mycket i mitt huvud.
Främlingen fortsatte:
Det var likväl en övermåttan stor tjänst du
bevisade mig. Du räddade mitt liv med största fara
för ditt eget. Några spanjorer, som voro oss
holländare gramse, hade trängt mig över bord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
