Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrade med knivar och tillhyggen min räddning.
Du trotsade dem, drev dem tillbaka och lyckades
rädda mig.
Arnisius rev sig i håret.
– Vad du nu berättar föresvävar mig som ett
dunkelt minne. Och varför skulle du ljuga? Men
det är längesedan och man kan inte minnas allt.
Främlingen fortsatte allvarligt, dock utan hån
eller bitterhet eller förebråelse.
Har ditt liv, Hannes Arnisius, varit så rikt på
ädelmodiga och goda handlingar att du kan
glömma en enda av dem?
Arnisius blev förtörnad, han vände sig bort från
främlingen och sade vresigt:
Vad vill du? Vartill är du kommen? Har du
kommit för att tacka, så vet att jag är lika nöjd
utan. Har du kommit för att belöna så tar jag
icke emot din belöning. Hur kan jag minnas allt,
när jag varken natt eller dag blir kvitt mina
bekymmer?
Främlingen frågade medlidsamt:
Det har då icke gått dig väl i livet, stackars
Hannes?
Men Arnisius blev ännu mera förtörnad och
ropade:
– Har det inte gått mig väl? Se på mig och se
på dig. Är jag inte en aktad borgare i staden och
du alltjämt en arm sjöman? Varöver förhäver du
dig, din ynke? Mitt snille har förskaffat mig
allmän aktning, kungens gunst och stora rikedomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
