Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hannes sade:
Skall jag tacka därför att mina knektar stupat?
Främlingen log.
Har du icke blivit bönhörd?
Hannes gick hotfullt emot honom och ropade:
Lögnare! Vad vet du om mina böner?
Då sade främlingen:
Vad vinner du med att hota? Har jag tänkt dina
tankar, önskat dina önskningar, bett dina böner?
Jag har kommit, och jag kan gå.
Nej, lämna mig icke, bad Arnisius. Han ställde
sig framför altaret och trampade av och an som
en fångad björn. Bakom honom stod främlingen
och manade, milt och med återhållet skratt i rösten.
Nå, Hannes – nå, Hannes –
Arnisius sade:
Jag vill icke.
Och han fann ett skäl.
Vad nu? Har jag bett om trumslagarens död?
Vågar du mot all sanning påstå detta?
Främlingen svarade:
Rätt skall vara rätt, min Hannes. Lägg du
trumslagaren å sido och tacka för resten.
Hannes närmade sig altarrunden steg för steg,
tveksam och i stor vånda stadd. Han klagade:
Vartill förleder du mig? Är du av djävulen?
Främlingen genmälte:
Vore jag av djävulen, skulle jag då mana dig att
prisa Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
