Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sade:
Du tror, att det är regnet. Men det är knektarnas
tramp på vägen.
Snick, snack! ropade hustrun. Vilka knektar?
Hör jag annat än regnet? Du villar dig.
Han sade:
Jag har fördrivit villoandarna och lever nu i
sanningen. Då knektarna knacka på vår port, skall
du säga dem, att jag farit. Bed dem giva sig till
tåls.
Hustrun frågade, vart han ämnade fara mitt i
natten och ovädret. Åter började han oroligt vanka
av och an. Drällen slängde som ett slakt segel
kring den höga, utmagrade kroppen. Slutligen sade
han:
Det är bäst att jag far till prästen i Almby. Han
är en gudsman och tör väl veta, hur jag skall
ställa knektarna till freds.
Hustrun sprang ur bädden och började med tårar
och smekningar tigga honom att han måtte stanna
i sitt hem. Men han pekade på luckan och sade:
Du hör ju. Hur skulle jag kunna dröja?
Då tog hon honom i famn.
Hannes, sade hon och talade lugnt, jag förstår
nu, vad det är för knektar du talar om. Och jag
förstår att din stund är kommen. Men varför vill
du inte dö i ditt hem? Varför vill du inte stanna
hos din hustru? Har jag varit dig emot?
Han drog sig ur hennes armar sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
