Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du har varit en del av mitt kött. Nu må jag
väl se mig om efter annat.
Hustrun gjorde icke längre några invändningar.
Hon hjälpte honom på med benkläder, skinnväst
och långrock. Närmast kroppen hade han alltjämt
drällstycket. Vidare hjälpte hon honom att draga
ut kärran ur lidret och spänna för hästen. Hon,
frågade ödmjukt om hon icke finge vara honom
följaktig. Hannes svarade:
Bättre att du stannar, hustru. Hur långt du än
kan följa mig, över tröskeln följer du icke.
Vid tio- eller elvatiden på natten kom han till
prästgården. Eftersom han hade brått spände han
icke ifrån hästen utan förde endast in den i ett
öppet skjul. Han stod en stund och lyddes vid
husknuten och hörde även nu det taktfasta trampet.
Prästen väcktes. Den sena timmen och Hannes
tillstånd och utseende skrämde honom, men han
bibehöll likväl fattningen. De båda männen satte
sig på fönsterbänken med den brinnande lyktan
emellan sig. Hannes berättade lugnt och i
korthet, hur han handlat mot knektarna och begärde
prästens råd. Sedan han noga betänkt och
övervägt saken sade prästen:
Min mening är, Hannes Anisius, att du handlat
i god tro och bästa avsikt. Hade Gud nådeligen
tillstått knektarna att återvända från kriget, så hade
du förvisso varit karl att giva var man hans rätt.
Arnisius log. Han sneglade på prästen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
