Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hannes och knektarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan. Prästen förvånade sig storligen över det
sluga och föraktfulla uttrycket i den sjukes ögon.
Präst, käre präst, sade han långsamt och med
ett spefullt tonfall, du hör väl ingenting från
vägen, du heller?
Vad skulle jag höra annat än regnet som
ideligen faller.
Arnisius log ännu bredare och nickade.
Jag förstår att min hustru varit här.
Han drog upp rockärmen och visade sin arm.
Säg präst, är detta något att rädda? Nej. Men
kanske är det angeläget att rädda själen? Vad tror
du? Skall jag stå som en bedragare inför min
herre?
Han reste sig för att gå men stannade, stödd
mot fönsterkarmen, lyssnande. Nu hörde han även
trumman. Han drog upp ögonbrynen, pekade med
tummen ut i mörkret och gjorde ett frågande
tecken.
Prästen skakade på huvudet.
Då brast han i skratt.
Kan tänka den prästen. Inte ens trumman hör
du, och då rör han ändå så flinkt sina pinnar.
Nej, vad skulle jag här att göra. Farväl.
Prästen ville hålla honom tillbaka, men Arnisius
stötte honom åt sidan och gick ut i förstugan.
Den omilda knuffen retade prästen så att han
utbrast.
Arnisius, djävulen regerar dig. Vad är det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
