Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fransyska stilboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan två år tillbaka har städse min ömma
trängtan varit –
Natten föll på, och det var tydligt att excellensen
icke kunde hemförväntas den dagen. Kaplanen och
hans discipel gingo till vila, och vänd mot det
»skytiska» porträttet läste unge baron i bara
nattskjortan ännu en gång sin läxa.
Kaplanen applåderade.
Just så, sade han. Just den tonen! Och jag vill
tro att hans excellens skall berömma såväl Johan
Ludvigs känslor som hans edukation, Johan Ludvig
kan sova lugnt.
Men Johan Ludvig kunde icke sova alls. Och mitt
i natten blev det stor uppståndelse. Hästhovar
smattrade mot gårdsplanens grus, eldsken
fladdrade oroligt i mörkret. Johan Ludvig skyndade
till fönstret. Han kom lagom för att se karossen
stanna vid trappan. I fackelskenet urskiljde han en
blå sidenkappa och ett blekt, fetlagt ansikte som
bra litet påminde om den skytiske ynglingen men
desto mer om den förfarne ränksmidaren Carl
Ludvig Arnfelt.
Far! Far! ropade unge baron och skyndade mot
dörren. I sista stund sträckte sig kaplanen ur
sängen och grep honom i smalbenet och utan att
släppa sitt tag sade han förebrående:
Vilken föreställning skulle hans excellens herr
baronen få om sin sons förstånd och seder, ifall
Johan Ludvig i bara särken gjorde sin reverens!
Bida vackert tills i morgon och lägg skrivboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
