Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröderna Bélar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
an i stora salen där de många ljusen brunnit den
där kvällen. När han slöt ögonen tyckte han att
han diktade – kanske gjorde han det verkligen,
men han skrev aldrig ned eller framsade dikterna,
så man kan inte så noga veta. I tio år härdade han
ut med sin fru, sen frågade han vänligt, om hon
inte ville resa sin väg. Det gjorde hon gärna, ifall
hon finge rikligt med respengar. Han skaffade
pengarna av sin nu rike bror. Frun packade och
tackade. En sprättig liten husarlöjtnant kom och
hämtade henne.
Under de tio åren satte den äldre Bélar inte sin
fot på Bälsta. Han tålde inte ens se denna lilla
lättsinniga människa som gjorde hans stackars,
duktige bror olycklig och poetisk. Likväl brevväxlade
bröderna med samma vänliga och hjärtliga ton som
förr. En skillnad i nyans kunde dock iakttagas –
Schack-ä-mä, den ständigt beskyddade, anlade i sina
brev en visserligen mild men hög överlägsenhet
som kunde tyda på att beskyddarskapet flyttats om.
Ack, det var minsann inte fallet! Mer än någonsin
var Schack-ä-mä sin brors skyddsling, ja, nådehjon.
Blott tack vare hans pengar och kredit kunde
gamla Bälsta tills vidare hållas upprätt.
Men också endast tills vidare. Då äntligen den
lättsinniga lilla svägerskan rymt fältet, beslöt den
äldre Bélar att göra sin bror ett besök. Likväl
varken för att kondolera eller gratulera – ärendet
var trist: Bälsta måste omedelbart säljas och
Jacques-Aimé söka sig annan fristad. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
