Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att blöda. Ett helt dygn efter det att döden inträtt,
blödde det ännu. Soldaten skakade på huvudet:
Ja, det är inte roligt att se dem så här, sade
han. Då det pågår, tycker man det är som det
ska vara. Men att se dem efteråt och så här i
hemmet - det är svårt. Ja, de slogs förbannat
bra, de edra. Jag var också med i den där
bajonettstriden.
Jag vet det, sade kvinnan. Far påstod att de våra
fått förstärkning och att ni skulle ta en annan väg.
Men jag visste, att ni skulle komma. I middags
hörde vi era signaler. Far ville, att vi skulle
gömma oss. Å, vad skall sånt tjäna till?
Inte sant! ropade soldaten. Han rodnade av
iver och glädje. Vi gör ju ingen människa för
när. Låt oss bara vara i fred så - det är
riktigt snällt att ni inte är rädd -
Han tvärtystnade, förlägen över sin iver. Han
kände sig eländigt hemlös här i fiendeland, men
det var en känsla som icke borde förrådas för
första bästa. Lyckligtvis tycktes hon ha sina tankar
på annat håll. Hon hade lutat sig ned över den
döde. Hon strök honom över håret och pannan på
samma mjuka, lugnande sätt som soldatens flicka
brukade, men nu sade hon:
Vi ska inte bli stående här. Ni är väl hungrig?
Hon förde honom ut i salen, tände taklampan,
bredde en duk över bordet. Hon tog hans kask
och kappa och hängde dem i förstugan. Geväret
rörde hon icke. Han ville ogärna ställa det ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
