- Project Runeberg -  Beskrifning öfver grefskapet Dal /
106

(1965) [MARC] Author: Anders Lignell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

år tillbaka, likväl längesedan utrymd af jordegaren ocb nu bebodd af
fattiga. Manbyggningen var vid 14 alnars längd, 10 alnars bredd, men
blott 4 å 5 alnar hög på långväggarne. Allt till taket hörande trävirke
syntes invändigt. Vid ingåendet måste man böja ryggen. Torpare- oeh
backstugor af denna beskaffenhet finnas nu flerestädes, täckta med
råghalm och torf. Intet mellanlak. Huset är indeladt i ett större rum, —
stugan med sin rundspis, — en liten kammare samt en ännu mindre
förstuga. Spjället består antingen af en tunn stenhäll eller af några
hopspikade brädlappar, som fästas på ändan af en stång, att dermed
tilltäppa skorstensöppningen utvändigt, ofvan taket. Stången har till vågmat
(hypomochlion) en träbock, stående på taket, och i smaländan ett rep
eller björkvidja, som går ned in i stugan, eller och ned till långväggen
utvändigt, der den fästes vid en träpinne. Med tillhjelp af detta rep
upplyftes spjället nedifrån och lägges på skorstenspipan. På slättbygden,
der bränslet måste sparas, arbetar man de mörka qvällarne vid påtända
tallstickor, af hvilkas rök taket blifver svart. Åskådligt är sålunda hvad
fordom kallades att sitta under ”sotad ås”. Under sista århundradet,
isynnerhet dess sednare hälft, hafva boningarne blifvit, så till det inre
som yttre, mycket förändrade, rymligare, med flera rum samt
öfver-våning. Sedan tillgången på goda byggnadsämnen aftagit, uppför man
större och prydligare hus. Hvad som felas i varaktighet, öfverskyles med
brädfodring och rödfärg. På flera ställen har allmogen uppfört
manbyggnader, utan allt tvifvel vackrare än adelns sätesgårdar i denna
ort under 1600-talet, dock händer icke sällan att öfvervåningen blifver
oinredd. Mångenstädes äro rummen väl tapetserade, husen utvändigt
rödmålade, jemväl å ett par ställen strukna med oljefärg. Här och der ser man
målade staket omkring gårdsplanen. Flertalet har dock enklare, omålade
boningar, täckta antingen med björknäfver och torf. eller med skiffer
eller tegel.

HUSGERÅD. Detta är hos småbrukarne i allmänhet ganska enkelt,
sådant det tillverkas inom orten. I de mera välmåendes gästrum
(sängstugan), än på nedre, än på öfra botten, när tapeter ännu icke kommit i
fråga, äro väggarne öfverhängda med husfolkets högtidskläder, hvaraf
ofta finnes godt förråd. De förmögnaste jordegarne hafva i sina
högtidsrum inköpta betsade stolar, bord, soffor, draglådor m. m. af björk eller
al, samt större speglar på väggarne. I mina första tjänstår såsom prest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:40:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ladal/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free