Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad Dalbodialekten beträffar, meddelas här endast så mycket som
skäligen kan väntas i detta arbete, hvilket icke har till föremål
grammati-kalisk eller lexikalisk fullständighet. Här upptages således endast en ringa
del af det väsendtliga. Men svårt, ja nära omöjligt förblifver det alltid
att bestämdt förklara: detta ord och uttal hörer till dialekten ensamt
inom denna provins, detta till dialekten i en annan; emedan till
hvarandra gränsande landskap, ja äfven från hvarandra vidt aflägsna, hafva
åtskilligt gemensamt, så i ord, vokalförändringar, som böjningssätt och
uttal.
Bokstafslj ud
A har dubbelt ljud. Ett hårdare, djupare, tillkännagifvet i bokstavens
alfabetiska namn samt i första stafvelsen uti af bed ja, aflöna. Ett lenare,
som höres i sista stafvelsen af dessa verber. Det förra ljudet begagnas
företrädesvis här i orten och synes framför allt annat utmärka Dalbodialekten.
Det förekommer äfven i Norrska landskapen Sogn och Lister. I Tössbo
härad är språket något blandadt af Wermländskan, hvilken gifver sig
tillkänna genom e i sista stafvelsen af infinitiverna och för öfrigt der
Dalbon begagnar det djupare a, hvilket jag här i ordlistan tecknar med
A, a, fetstil.
O har dubbelt ljud. Först det vanliga, slutna, som dess namn i
alfabetet angifver samt höres uti orden ogräs, ogunst, o feg, osa, orda. Sedan
ett mellanljud af o och å, såsom i orden offer, sofva, soffa. Detta sednare
Sveriges regenter under förflutna århundraden, än Svenskarne sjelfva.
Messe-nius söker sammanjemka Ynglinga-sagan med våra Svenska källor. Likaså J.
Loccenius och Ömhjelm. 01. v. Dalin är den förste, hvilken icke drog i
betänkande att flytta Trätelja från Upsala thron till Wermlands skogar, i enlighet
med Ynglinga-sagan, hvarvid sednare författare låtit bero. Wermlands
topo-grafer hafva derefter, säkert i all välmening, flyttat Gaulum i Norge till
Gil-berga i Wermland, Atleön i Wilnes socken, Bergens stift, till Glasfjorden, på
papperet uppfört afgudatempel vid Gilberga, gifvit Trätelja kungsgårdar vid
Wermskog, Gilberga, Hjelskata och Säffle. samt slutligen låtit hans aska få
sin plats i grifthögen vid Säfflebron! Sålunda hafva Thiodolfers 12 versrader i
Ynglinga-sagan, i hvilka Wermland icke ens liämnes. fått en utsträckning, som
den hedersmannen säkert aldrig anade. Svensken har en öfvervägande lust att
tillegna sig eller efterapa det utländska, äfven det orimliga, det bakvända, samt
förkasta sitt egna fosterländska, förnuftiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
