Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa till alla herre-, preste-, fogde- och länsmansgårdar, hvar någon
förmögenhet funnes, och der, mot löfte om betalning, utfordra så mycken
spannemål, kött, fläsk, smör, ost, gryn, ärter, m. m. slikt, som i deras
hushåll funnes, sedan undantaget vore hvad deras nödtorft på någon tid
kunde behöfvas. Vidare att indrifva innestående kontribution, tionde,
gärder, skatter af alla slag. Afskedade ryttare och knektar skulle genast gå
till garnisonen, rörliga qvinfolk samt gamla gubbar transportera
spanne-målen och gärden, som allt skulle vara indrifvet till den 8 September.
Särskildt hade landshöfdingen befallt fogdarne utkräfva medlen af
rotarne till upphandling af trossen, men dermed gick mer än trögt. I
underdånig skrifvelse den 27 Sept. klagar han, att allmogen på Dal är
alldeles medellös och utblottad genom många knektelegor och
monteringar, hvilka på så åtskilligt sätt detta år varit påbjudna, att ehvad
allvarsamhet kronobetjeningen än brukade för anskaffandet af trossmedlen till
Elfsborgs infanteri, som nu skulle afgå till Skåne, var dock ingen tillgång
förr än bonden finge berga och i penningar förvandla sin säd. Men som
fienden just vid bergningstiden inföll i landet, och allmogen så väl som
kronobetjeningen allt sedan varit sysselsatt, dels med uppfordringar till
gränsens försvar, dels med skjutsningar af regementerna fram och
tillbaka, gärders anskaffande och afförande till armeen, kunde de
ifrågavarande medlen nu omöjligen anskaffas. Den nye landshöfdingen
Spar-felt tillkännagaf för kongl. senaten den 30 Dec. 1711, att allmogen lidit
ett svårt förtryck vid en del regementers genomtåg, af hvilka folket
blifvit handteradt såsom fiende, att man ej kan se huru det skall kunna
betala sina utskylder, helst det 3:ne år å rad måst utgöra krigsgärder
utan någon vedergällning. Så nu, som alltid under krigen här på gränsen,
framlyser den nyutskrifna gemenskapens våldsamheter och prejerier,
ehuru de, såsom allmogens egna söner, borde bäst känna hvar skon
klämde och mest ömma för jordbrukaren. Men när den obildade fått eller
tror sig ega väldet, gifves ingen argare despotism än dennes. Sparfeldt
intygade, att de allvarligaste bemödanden, så af civila som militära
makten, icke förmådde skydda bonden.
Aret 1712 ingick och med detsamma fortfarande lidanden. Sparfelt
anmälde den 28 April för defensions-kommissionen, att invånarne på Dal
och utmed elfven voro af de tryckande bördorna så medtagna, att, derest
icke snar befrielse inträffade, intet hopp vore att skatterna och kontri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
