Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
butionerna detta ar kunde utgöras. Här hade 3 regementen under x/l
års tid, det ena efter det andra, haft sainma qvarter. Först öfverste
Bennets kavalleri, och, när detta afgått till Halland, sedan Södermanlands
infanteri, sist Uplands regemente, som legat här 3 månader. Ehuru
Spar-felt på allt sätt sökt hålla god ordning vid inqvarteringarne, hade han
icke förmått hindra att invånarne blifvit alldeles utsugna genom
penningars utpressande, hvartill soldater och offieerares drängar gjort sig
skyldiga. Till raga på allt detta skulle nu. enligt kongl. brefvet den 26 April
1700, dragoner uppsättas. Hvarje dragonrustning uppgiek till 200 daler
silfvermynt. Adel, prester och ståndspersoner hade förklarat sig villiga
utgöra penningebeloppet, men alt anskaffa manskap och persedlar var
omöjligt. För bondehären begärde Sparfeldt mer gevär af kommissionen.
Samma år ålades folket åt sig anskaffa ett slags vapen, kalladt bilspjut,
troligen hellebard, partisan, som kostade 1 daler 16 öre silfvermynt.
Emedan de voro tunga oeh oviga, begärdes 1720 deras utbytande mot
skjutgevär. Den enda hugnad Dalbönderna erforo 1712, var ett bref från
Bender den 13 Mars, deri konungen berömde dem för deras nit att
försvara gränsen, samt gaf dem någon lindring i skatten. Han förordnade
öfverstlöjtnant G. Brinek och majoren Ludv. Tessmar m. fl. till
allmogens officerare73.
Är 1713 oroades orten icke af fienden. Men de inqvarterade
dragonerna plågade folket på mångfaldigt sätt. hvaröfver landshöfdingen
fruktlöst beklagade sig på högsta ort. Likaså öfver värfvare, hvilka med våld
och nattetid, till oeh med under helgedagen på vägen till gudstjensten,
grepo drängar, gossar, stundom jordbrukande bönder, samt bortförde
dem till krigstjenst. Vid inqvarteringar lät militären sig icke åtnöja
med anvisade rum, utan godtyckligt omb\tte när som helst, oeh
utpressade penningar, att intet deraf qvarblef för skatterna. Landshöfdingen
73 Gabr. Brinek hade varit i Ryska kriget och följt med till Bender. Befordrades
1717 till öfverste. Adlades 1718 med namnet Lejonbrinck. Var tapper, men
tillika en bondeplågare. När de, som omgåfvo Carl XII:s person, fastade
underdånigst konungens uppmärk-amhet derpå, ansåg Carl detta icke väl, utan
erinrade, att ingen bör tala illa om någon inför sin konung. En besynnerlig
grundsats, enligt hvilken en konung icke skulle få lära känna sina brottsliga
undersåtar. Nordberg, 2. sid. 229. Tessmar afled i Moss 1716. Hans enka,
friherrinnan Katrina KrUtina Fäger»kiöld, blef sedan gift med kapten Svinhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
