Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råck af grått vallmar med blå krage och sleif på venstra axeln, ett par
rrrå valhnarsbyxor. en väst ined ärmar, ett par svarta stöfletter, två par
ullstrumpor, ett par skor. två blångarns-skjortor, en halsduk, en
uniformshatt. När detta var gjordt. skulle penningesammanskoltct
åter-lemnas. 1 underdånig skrifvelse den 24 Okt. framlade Lilljehorn lika
öppet som ärligt och sannt tillståndet i landet. Detta län, yttrade han
hland annat, ett af de magrare i riket, har, genom sin nära belägenhet
till krigs-leatern, i märklig mån fått och får vidkännas krigets vidriga
påföljder. Ständiga kronoskjutsningar. särdeles för transporterna till
armeen, ofta påkommande kurirskjuts, dryga legor för täta rekr)teringar af
soldater, ryttare, båtsmän och vargeringskarlar, samt deras förseende
med kläder och andra förnödenheter, utrustande af ett betydligt antal
landtvärn och dess fullständiga beklädning, samt, till råga på allt detta,
en i de flesta delar af länet, så väl de näst förflutna åren som äfven
isynnerhet detta år, inträffande missväxt. — på Dal i den mån kännbar,
att ganska många af sitt vårutsäde icke fått skörda frökornet igen, — äro
omständigheter, som i förening med hvarandra synas innebära hotande
och svåra utsigter för invånarnes bergning. Men dessa och andra, af
rikets högre embetsmän uttalade, ännu kraftigare föreställningar
verkade intet. Lilljehorns förutsägelse gick i bedröflig fullbordan. Såsom
generalintendent för armeen led han inte blott hrist på penningar till
mathållning och medikamenter för sjukhusen, ulan måste såsom länets
höfding se en svår hungersnöd inställa sig i många hus, särdeles på Dal.
Han anskaffade 3,000 tunnor af olika sädesslag, men Dalbönderna
kunde ej betala, emedan penningar saknades. Den af oviljan for egennytta
och andra moraliska l)ten orättvist tadlade kanslipresidenten Fr. W. v.
Ehrenheim hade på den målning af tillståndet i landsorten, lom
Lilljehorn honom muntligen lemnat, skänkt 1,000 pund sterling, för hvilka i
England upphandlades närmare 800 tunnor korn, att utdelas hland
nödlidande i Dal och Westergötland. Vid underrättelse om denna
Ehrenheims gåfva, skänkte jemväl Engelska ministern Georg Canning ett
penningehelopp.hvaraf 2,416 r:dr 32 sk. banko tillföllo Dal. Dessa medel
kommo likväl ej hit förrän 1811, då landshöfdingen Hjerta underdånigst
föreslog, att desamma måtte få förräntas och framdeles vid inträffande
missväxt användas till Folkets beliof, emedan de nu efteråt svårligen
kunde rättvisligen utdelas, och orten för närvarande någorlunda repat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
