Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wermland fri och oinskränkt. Detta var utan tvifvel en rättvis och
helsosam åtgärd. Men då intet vidare band lades på timmerhuggningen,
än att landshöfdingarne borde fastställa längden och tjockleken på de
sågblockar, som finge gå i köp och salu. och alle mindre blockar vid
vanliga hamnar och samlingsställen anhållas och konfiskeras, så blef
det en hvar öppet att, om han så ville, på ett enda år nedhugga all
den timmerskog han egde. som stod målet. Följden deraf uteblef icke
heller länge. Landshöfdingen öfver Dal beklagade i allmän kungörelse
den 21 Okt. 1796, ”att det ena skogrika fältet efter det andra förvandlas
till kala slätter, och, långt ifrån att återplantering någonsin kommer i
fråga, har den högst förderfliga oseden, att bortbränna ljungen samt
med den tusentals små skogsplantor, inrotat sig och gör all återväxt
omöjlig, äfvensom att, sedan detta några gånger blifvit förnyadt,
vidsträckta fält för alla slags växter blifvit ofruktbara”. Dessa varningar
hade ingen verkan. Genom kongl. brefvet den 23 April 181918 tilläts
Wedbo härd samt Råggerds och Lerdals socknar i Walbo att till Norge
utföra så mycket, ”som tillgångarne och egarnes omtank a medgåfvo”,
mot en tull af 8 sk. tolften 5% å 71/) alnars timmer, 9 sk. för 7V2 å 9
alnars, 10 sk. för 9 å 12 alnars. 14 sk. för 12 å 16 alnars. 24 sk. för 16
å 20 alnars. Men huru skulle det gå, der omtankan icke sträcker sig
längre, än till det tillfälliga eller uppgjorda behofvet? Utan tvifvel så,
som det allmänneligen skett i detta landskap och flera andra, att mogna
timmerträn äro uthuggna. Hvar man framfar — ingen socken
undantagen— får man på tillfrågan höra. att den grofva skogen (ståndskogen)
är slut samt endast ung skog återstår. Aldrig blir menniskonaturen i
stånd att använda obegränsade rättigheter. Den obegränsade makten i
samfundslifvet. vare sig hos den enskilde eller hos embetsväldet, förstör
allt till mensklighetens ofärd. En för djup sakkännedom och erfarenhet i
detta ämne bekant författare och varm vän af fosterlandets välgång har
yttrat: ”skogarne förstöras allestädes, så framt de icke genom positiva
lagar blifva skyddade”19. Genom kongl. förordningen den 1 Aug. 1805
om skogarne i riket, är visserligen i 53 £ uttryckligen förbjudet att
18 Landshöfd. kungörelse s. å. N:o 145.
19 N. G. Sefström, Åsigter i frågan om fri kolhandel och skogshushållning i Sverige,
Slockholm 1846. En liten skrift, som kostar 40 sk. och förtjenar allvarligen
studeras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
