Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDH ETS-ANSTALTER.
Så i helsovården, som i många andra fall. var det klosterfolket, hvilket
gaf menniskorna biträde under medeltiden. Men emedan något kloster
icke fanns på Dal, troligen ej heller hospital, helgeandshus, själabodar,
åtminstone ej af i behåll varande urkunder kända, så fick man också
der lida och dö endast under den sjukvård, som anhörige kunde
åstadkomma. Det dröjde länge innan det blef annorlunda. Den första
allmänna vård om helsotillståndet efter reformationen i dessa och
närgränsande bygder, som jag kunnat upptäcka, är konung Johan III :s bref
till ståthållaren på Elfsborg. Erik Gustafsson Stenbock, den 3 Jan. 1583,
deruti det heter: ”Efter vi i sanning förnimme. att den Guds plåga
pestilentien skall vanka ner uti Marstrand, der sillfisket är, derföre på det
samma sjuka icke måtte yppas eller komina bland våre undersåter, så
är härmed vår nådiga vilja och befallning, att j låten dermed hafva
grann och noga uppseende, att icke någre af berörde Marstrandsboer
eller andre, som der hafva legat i fiske, måtte blifva tillstadt draga
omkring att föryttra sill.” 1616 befallde konung Gustaf II Adolf fogden på
Dal att till någon aflägsen ort vid gränsen låta föra en vid namn Daniel
Wagner, som hade en farlig sjukdom, på det han icke måtte smitta
andra. Han fick hemmansränta till 70 daler silfvermynt och 8 lisp. smör
i underhåll. Sedermera hafva vid särskilda tillfällen spärrningar och
andra åtgärder egt rum. Af Åmåls stads dombok synes, att staden spärrades
1711 och resande med deras pass rökades. 1832 voro posteringar af
Westgöta-Dals regemente mot Norrska gränsen vid Högen, Jakobserud
och Solum, att hindra den smittosamma sjukdomen intränga i landet,
som visat sig i Norge. Och det lyckades. Bevakningen indrogs i Januari
1833, men måste i Okt. samma år förnyas mot koleran. Äfven nu
af-hölls smittan från Dal. Men i Aug. 1834 banade sig koleran väg genom
sjöfarten från Göteborg till Wenersborg. Spridde sig derifrån mer eller
mindre till alla 5 häraderna ända upp till Nössemarken. Samma år
dogo i farsoten inom detta län 1.466 personer, deraf 284 på Dal och
bland dessa sednare 40 i Åmål. Koleran kom 1850 likaledes sjövägen
från Göteborg till Wenersborg och utgick derifrån på samma sätt som
1834, ehuru icke så vidsträckt. Hemseglande sjö- och arbetsfolk förde
henne med sig till Wenerskusterna samt efter vattendragen ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
