Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oaktadt flera skickliga och nitiska reformationens kämpar med deras
lärjungar funnos under Gustafs och hans söners tid, synes likväl
reformationsverket hafva gått långsammare här än i Danmark. Orsakerna
dertill lågo väl, bland annat, förnämligast deruti, att Gustaf beträdde
en annan bana och hufvudsakligen riktade sin verksamhet mot kyrkans
egendom. Sedan han borttagit största delen af det man i århundraden
varit van att använda för heliga ändamål, — hvarom mera längre
fram, — sedan icke mindre än sju kyrkor i denna lilla landsort blifvit
öde, de öfriga dessutom till stor del förföllo, så att all yttre väckelse
aftynade på ställen, der det andeliga lifvet borde erhålla den vigtigaste
delen för sin näring och tillväxt, så måste ett tillstånd af slapphet,
liknöjdhet och råhet, måhända äfven förtviflan hos fromma sinnen,
deraf blifva en följd. Af den ofvan nämnda Bolstads kyrkoboken från
1541 synes, att vigd olja, rökelse och ljus vid gudstjensten bibehöllos ännu
1540 och inköptes för kyrkans medel. Anmärkas bör måhända, att
någon utgift i samma kyrkobok för messevin lika litet förekommer
efter, som före reformationen, under Gustaf Wasas regering. Men 1541
började man i samma kyrkobok intaga beloppet af kronans tionde,
hvilken står der till 1577, då boken slutar. Ett icke ovigtigt tidens tecken.
I hvad skick religionskunskapen befanns, upplyser till en del
kyrkoordningen 1571, i hvilken presterna förmanas att — (då 44 år efter
samt alla landets kalfskinn blifvit för ändamålet otillräckliga, lärer böra anses
hafva varit omöjligt. Det var till och med icke möjligt att hvarje prest, före
1440, kunde hafva hela bibeln i afskrift, troligen voro de högst få som egde
den, emedan en sådan skulle upptagit många års arbete och kunde knappt
åstadkommas annorstädes än i klostren, oberäknadt den betydliga kostnaden
för pergamentet. Dessutom vittna ju de historiska urkunderna att odlingen
gick framåt, visserligen långsamt, men dock så fort, som det med tidens
otillräckliga hjelpmedel var möjligt. Det synes icke gått bättre, eller föga bättre
under de första 50 å 150 åren efter reformationen, ehuru både biskopar och
andra anlade tryckerier. Det är just ingen lätt sak hvarken för prester eller
annat folk, äfven i vår tid, att skingra okunnighet och råhet till och med
hos dem, som kunna både skrifva och läsa samt ega flera slags böcker, äfven
bibeln på modersmålet, hvilken, dess värre, dock är den minst lästa boken.
Den som önskar sig en på urkunderna hvilande kunskap om
medeltidsförhållandena uti förevarande ämne. hänvises till Svenska kyrkans historia af
H. Reuterdahl, Lund 1838—1850, ett arbete, hvars uppgifter äro hemtade ur
tillförlitliga källor, samt förtjenar läsas af lekmän så väl som af prester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
