Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänheten har tidningsläsning ännu icke slagit rot. Några hålla dock
veckobladet i Wenersborg eller Amål.
Folket bivistar i allmänhet gerna gudstjensten och samlas talrikt till
kyrkan. En del af de så kallade läsarne uppgifves kunna ga flera mil
för att få höra den prest, som är i deras tycke, äfven om han befunnes
i annan provins. Dervid är intet annat att önska, än att ledningen och
trösten, som sökes, måtte gifvas i full öfverensstämmelse med det
uppenbarade ordets anda och innehåll i sin helhet, hvilket bör grundlägga det
enda, rätta läseriet, som är skilj dt från Fariseisk sjelfkärlek och
sektväsende.
Folkets sagor, gåtor, ordspråk och sånger äro samtliga, endast med
något undantag hvad de förstnämnda angår, alla från äldre tider
bibehållna samt gemensamma med andra provinser. Man författar numera
inga sånger, gåtor och ordspråk. Den tiden sådant skedde är
längesedan förbi, i fall någon bland allmogen skulle vara upphofvet till mer
eller mindre af de för hand varande. Annars förhåller det sig
merendels så, att det som nu är sång och saga på allmogens läppar, fordom
varit de högre ståndens och jemväl hofvens. Af de Svenska äfventyr,
som Hyltén-Cavallius och Stephens utgifvit, äro åtminstone följande
kända och berättas på ett och annat ställe, men icke sällan oredigt
sammanblandade: Pojken, som åt kapp med jätten; Jättestugan, hvars tak
bestod af bara korfvar; Halftrollet eller de 3 svärden; Den förtrollade
grodan; Prinsessan i jordkulan; Ulfprinsen och De 2 skrinen. Några
fornsånger bland dem Arvidsson låtit trycka äro likaledes kända. Dybeck
har i tidskriften Runa intagit åtskilligt i denna väg från Dal. Allt sådant
berättas numera nästan uteslutande endast för barn och ungdom, hvilken
sednare stundom köper af det slag bland bokpressens alster, som kallas
visor, hvilka sjungas, enligt uppgift på titelbladet, efter sin egen
behagliga melodi, samt sagan om Hobergsgubben m. fl. ”tryckta i år”.
Såsom barn hörde jag många sagor, hvilka till stor del voro
hopsatta af berättarne sjelfva, ehuru hvilande på gammal grund. T. ex.
om skogsrån, som de sjelfva sett stå med ryggen vänd åt kolmilan
för att värma sig, alltid vändande framsidan åt åskådaren. Hon var
skön som den vackraste qvinna. Men då kolaren kastade en eldbrand
mot henne, for förförerskan upp i luften öfver eller mellan skogstopparne.
Hennes långa hästsvans och man blefvo då synliga, och man fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
