Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kjrkans egendom i denna landsort, under de 73 aren frän 1454 till
1527. icke erhållit någon tillökning, åtminstone icke i verkliga hemman.
Endast Wadstena klostergods hade, ehuru obetydligt, ökats under
samma tid, såsom ofvan är anfördi. Om Dragsmarks klosterhemman i Ryr
kan intet med visshet sägas.
Sedan indragningen väl försiggått, erhålles af Maur. Slakes jordebok
1550 summan af alla de hemman, hvilka frångått kyrkor och prester
samt Wadstena kloster härstädes. Jordeboken upptager nämligen
kyrko-bönder 96, prebendebönder 11. doniprostebönder 5. Wadstena
klosterbonde 1, summa 113. Derifrån torde dock böra afdragas 9
stomhem-man. hvilka äfven infördes i jordeboken, ehuru de innehades af
kyrko-herdarne. Beloppet skulle da blifva 104 hemman.
Efter en sädan skörd kunde det tyckas, att kronan erhållit ganska
betydlig förökning i sina intrader. Öfver hela riket borde det blifva
ansenligt, äfven om beloppet af de andeliga godsen icke varit så stort,
som Gustaf uppgaf 1527, och derest inkomsten kommit helt och hållet
kronan till godo. De skattdragande skulle äfven då kännt lindring i
krono-utskvlderna, om de deremot, efter förlusten af kyrkogodsen, måst
erfara större utgifter för kyrkornas underhåll. Men långt ifrån att
sådan lindring märktes, besvärade sig flera provinser öfver förökade
skatter. Gärderna påkommo ofta, och de hemman konungen sjelf egde,
— omkring 5000. — voro i hans hand frälsejord, hvilka således icke
bidrogo till lindring för skattejorden. Här i orten lärer väl någon
tillökning inträffat redan 1529. Så kan slutas af konungens bref den
24 Juni s. å. i registraturet fol. 97, så lydande: ”Tiil mene man på
Dall. Wij G0staff &c. käre venner zsom i röre udi eder schriffvelse til
oss om eder skatt Biscops tiender och toller &c. begärendes at vi der
wdinnen velie latha eder varra vidh gamble sedvenier och stadgar. Så
är icke oss vitterligtt att nogor förvandlingh eller offuertredning der
emoth skeedt är .......... i tessa förscrepna stycker oc all annor wele
wi jw gerna alltid vetha oc rame edhert besta och longelige bestondh
...... Edhr Gudh beffalland aff Strengenes die Johannis baptiste.”
Man kan svårligen föreställa sig, att en hel landsort besvärar sig på
detta sätt, derest icke en verklig skatteökning försiggått. På Dal
förökades smör-räntan 1545 i så måtto, att allmogen fick särskildt betala
för tunnor, salt och arbetslön till räntans inpackning äfvensom frakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
