AUGUST BLANCHE Tack vare Bellman har Stockholmsskildringen gamla anor i vår diktning. Innan huvudstadsmotiven på allvar upptagits i England och Frankrike och storstadsbilderna blivit en oundgänglig ingrediens i den realistiska romanen, fanns hos oss en på inhemsk tradition byggande Stockholmsnovellistik. Dess egentliga grundare är Fredrik Ce-derborgh, som upptagit och förvaltat arvet från Bellman; genom hans insats kommer Stockholmsskildringen ända fram till Blanche att behålla ett inslag av Bellmanskolorit. Egentligen är Cederborgh snarare genremålare än ren naturskildrare, och detta är väl orsaken till att Levertin i sin mästerliga essay om Stockholmsnaturen i svensk dikt behandlar honom så snävt och anser, att man »utan att försumma något nämnvärt» i Stockholms-skildringens historia kan ta steget från Bellman direkt till Almquist. I själva verket är Cederborghs insats som Stockholmsskildrare rent banbrytande och betydligt större än Almquists. Med ett artistöga, som snabbt och säkert uppfångar varje detalj, har han givit oss ovärderliga glimtar av Stockholmslivet: vimlet på Strömmen med de brokigt klädda roddarmadamerna, Drottninggatan med de höga vita husen, försedda med reflexionsspeglar, klädmäklarbodarna, där kulörta kamlottskjortlar trängas med drabantuniformer och galadräkter, och de långa, nakna, piprökande morianerna på snusbodsskyltarna inne i Staden. Han har också en mindre vanlig blick för det pittoreska och lustigt tidstypiska i dräktmoderna, och hans ironiska lilla Kungsträd-gårdsskildring i »Ottar Tralling» ger oss ett obetalbart intryck av hur komiskt det måtte ha tett sig, då empirens vurm att omgestalta allt »å la grecque» lät feta matronor presentera sig i genomskinliga draperier, unga herrar i åtsittande nankinskläder och småbarnen i romerska tuniker, vita »spartanska» mamelucksbyxor och gröna kasketter. Men om dylika scener erinra oss om de satiriska kolorerade stick, som tiden så mycket älskade, finnes det också gatuperspektiv givna med frisk hänförelse, även om den hälst hos Cederborgh döljer sig bakom en ironisk mask. Hur vackert har han ej i »Uno von Trasen- 30