- Project Runeberg -  August Blanche som Stockholmsskildrare /
36

(1950) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frejatiden och de första Stockholmsnovellerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AUGUST BLANCHE lurad av hotellvärden, utskrattad av den gentila publiken och föremål för utpressning av ett par äventyrare. En annan småborgarfamilj Alderton låter slå sig blå dunster i ögonen av en smäktande Byronsk dandy, som emellertid till slut avslöjas såsom bodbiträde i en smutsig liten klädeshandel på Tottenham Court Road. Mr. Au-gustus Copper, »en ung man i olje- och färgbranschen», låter bedåra sig av sin danslärares dotter och blir stämd av dansläraren för brutet äktenskapslöfte. I andra noveller få vi en mer renodlad småborgarmiljö med picknicker, middagar, barndop och begravningar, oftast med något lustigt tecknat original såsom centrum. Redan detta hastiga omnämnande av några av novellerna i Dickens’ förstlingsarbete torde ha erinrat en svensk läsare om Blanche. Det är alldeles samma småborgarmiljö, som han skildrar och med alldeles samma teknik. Också i »Bilder ur verkligheten» är handlingen ofta rent bagatellartad, en liten anekdot, som satts i scen, eller en lustig gatutyp, som avporträtterats. Det hela får liksom hos Dickens sitt värde genom det fyndiga berättandet, de lustiga inpassen, genom den trivsamma humoristiska dagern och framför allt genom den genuina lokalstämningen. Överhuvud ha Dickens’ kåserier och noveller framkallat mycket bättre svenska motstycken än hans konstnärligt dem så överlägsna romaner. Våra bästa Stockholmsskildrare vid seklets mitt, Blanche och Orvar Odd, äro båda minialyrkonstnärer, vilkas psykologiska förmåga inte räcker till för den stora romanen, men gör sig utmärkt, så länge de hålla sig till skissen eller novellen. Dickens’ London har också mer frändskap med Karl-Johans-tidens Stockholm än Balzacs och hans efterföljares Paris. Visserligen är det en storstad han skildrar, där ett grönt träd på en square är en sällsynt oas, en fjäril en raritet och en flock sparvar verka som underligt vilsekomna gäster. Men vad han älskar i London är inte det nya och storstadsmässiga, utan det gamla, förtrogna och hemtrevliga. Ofta beskriver Dickens med förkärlek just det, som den främmande lider av: stenkolsröken, de svartnade väggarna, de mörka 36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free