Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frejatiden och de första Stockholmsnovellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
lurad av hotellvärden, utskrattad av den gentila publiken och
föremål för utpressning av ett par äventyrare. En annan
småborgarfamilj Alderton låter slå sig blå dunster i ögonen av en smäktande
Byronsk dandy, som emellertid till slut avslöjas såsom bodbiträde i
en smutsig liten klädeshandel på Tottenham Court Road. Mr.
Au-gustus Copper, »en ung man i olje- och färgbranschen», låter bedåra
sig av sin danslärares dotter och blir stämd av dansläraren för
brutet äktenskapslöfte. I andra noveller få vi en mer renodlad
småborgarmiljö med picknicker, middagar, barndop och begravningar,
oftast med något lustigt tecknat original såsom centrum.
Redan detta hastiga omnämnande av några av novellerna i
Dickens’ förstlingsarbete torde ha erinrat en svensk läsare om Blanche.
Det är alldeles samma småborgarmiljö, som han skildrar och med
alldeles samma teknik. Också i »Bilder ur verkligheten» är
handlingen ofta rent bagatellartad, en liten anekdot, som satts i scen,
eller en lustig gatutyp, som avporträtterats. Det hela får liksom hos
Dickens sitt värde genom det fyndiga berättandet, de lustiga
inpassen, genom den trivsamma humoristiska dagern och framför allt
genom den genuina lokalstämningen.
Överhuvud ha Dickens’ kåserier och noveller framkallat mycket
bättre svenska motstycken än hans konstnärligt dem så överlägsna
romaner. Våra bästa Stockholmsskildrare vid seklets mitt, Blanche och
Orvar Odd, äro båda minialyrkonstnärer, vilkas psykologiska
förmåga inte räcker till för den stora romanen, men gör sig utmärkt,
så länge de hålla sig till skissen eller novellen.
Dickens’ London har också mer frändskap med Karl-Johans-tidens
Stockholm än Balzacs och hans efterföljares Paris. Visserligen är
det en storstad han skildrar, där ett grönt träd på en square är en
sällsynt oas, en fjäril en raritet och en flock sparvar verka som
underligt vilsekomna gäster. Men vad han älskar i London är inte
det nya och storstadsmässiga, utan det gamla, förtrogna och
hemtrevliga. Ofta beskriver Dickens med förkärlek just det, som den
främmande lider av: stenkolsröken, de svartnade väggarna, de mörka
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0042.html