AUGUST BLANCHE andra. Värdinnan, i ny svart sidenklänning, ännu svartare i de övriga fruarnas ögon, och med en stor uppsatt barett med vittomspirande pionröda sidenband uti, myste för innerligt sött och behagligt åt alla sidor, och ’välkommen kusin’ jagade immerfort över hennes läppar. Än fattade hon i den blankskurade, som guld skiftande kaffepannan ... än viftade hon med den stora eau-de-cologne-luktande hål-sömmade näsduken, förde den till näsan, liksom hade hon ett ständigt behov av att snyta sig...» Så skildras värden i sin något gammalmodiga blå frack med sina lika gammalmodiga handskakningar och välkomsthälsningar, mamsell Christina i en »spritt ny grönblom-mig nettelduksklädning», och till sist borta vid dörren i fina svarta kläder den präktige Sulgren: »Han syntes påtagligt generad, visste ej rätt vad han skulle göra av sina händer, än tummade och drog på frackuppslagen, än körde de fem fingrarna i kudevangen.» Det är inga märkvärdiga iakttagelser i denna balskildring, men den verkar alltigenom äkta. Ett par år senare skulle Emilie Flygare-Carlén i sin Stockholmsroman, »Kamrer Lassman» söka åstadkomma något liknande, då hon skildrar det förlovningskalas, som den tvärsäkra och myndiga klädmånglerskan madam Norman anordnar för sin dotter. Det är gjort i Dickens’ manér och visst inte illa. Men det har inte den självklara säkerhet, som Blanches skildring äger, och så fort personerna komma till orda, försvinner varje fläkt av Stockholms-luft. Stockholmsstämningen i Blanches Frej askisser ligger inte bara i de inströdda skildringarna av gator och gårdar eller i införandet av lustiga gamla gatuoriginal, bland vilka redan här kända personer skymta, såsom Argus-Johansson, Crusenstolpe och källarmästare Norgren. Den finnes överallt, i interiörer, situationer och repliker. I ett par berättelser beröras samtida händelser och aktuella tidsfrågor. Särskilt kostlig är en mitt under polemiken mot Almquist och Aftonbladet (augusti—oktober 1840) införd novell med titeln »Tourné på sju». Dess huvudperson är en ung hasardspelande kornett, som dessutom »genom ständig lycka hos det täcka könet sätter 50