BLANCHES ROMANER o -A.R 1845, samma år som Blanche utgav sina Frejaskisser i bokform, inledde han sin romandiktning med den i Originalbibliotek i den sköna litteraturen införda »Järnbäraren». Samtidigt bebådades hans första större roman »Vålnaden», vilken dock först utkom i början av år 1847, och under senare hälften av året följdes av den i Thomsons Nya Svenska Parnassen införda »Flickan i Stadsgården». Redan i januari påföljande år 1848 var Blanche färdig att bjuda Originalbibliotekets läsare på en ny roman, »Banditen», och utgav längre fram på året »Första älskarinnan». Sedermera saktades farten i Blanches romanskriftställeri, och under 1849 publicerade han blott i Originalbilioteket den korta romanen »Kråknästet». Hans Parisresa 1850 gav upphov till »Sonen av söder och nord», som utkom 1851. En tillämnad fortsättning tyckes däremot aldrig ha blivit skriven. Då Blanche på våren 1852 ärvde Bergwalls förmögenhet, upphörde han för några år framåt med sitt författarskap. Som vi se, ingå de flesta av Blanches romaner i de stora romanbiblioteken. Dessa, som börjat år 1833 med Hiertas Läsebibliotek, distribuerade häftesvis till sina abonnenter romaner till ett för dåtida förhållanden ovanligt lågt pris. Från att de första åren endast ha bjudit på översättningar, hade de så småningom uppammat en alltjämt växande produktion av inhemska original. Vid denna tid hade romanen över hela Europa blivit en begärlig handelsvara, och »den industriella romanen», som Sainte-Beuve föraktfullt kallade den, fick ytterligare en uppblomstring, då vid mitten av 1830-talet Paris’ dagliga tidningar började uppträda som konkurrenter till romanbiblioteken genom att i varje nummer införa en bit 73