AUGUST BLANCHE all svulst medryckande stil förstod Sue bättre tidens gryende sociala intressen. Som en sorts modern Harun-al-Raschid uppträder hans storhertig i arbetarblus bland Parisslöddret, stiftar där bekantskap med alla dess förfallna och bovaktiga individer, besöker krogar, bordeller, fängelser, sjukhus och pantlånekontor och förbrödrar sig med gatubanditer, kopplare och prostituerade. Säkerligen voro de dåtida förhållandena i Paris’ djupa lager ej uppbyggliga, men Sue var — att döma av vännen Dumas’ skildring av honom — en sorts débauché d’imagination, med en medfödd böjelse för att överallt se det ruskiga och vämjeliga. Det är knappast människor utan lös-släppta vilddjur, som i hans romaner pina varandra och de få ädla personer, vilka råkat i deras våld. Den förklädde storhertigen är ej heller vekhjärtad i sitt umgänge med dem. Han deltager i knivslagsmålen och krogträtorna, biträdd av sin engelskfödde kammarherre Murph och en jättelik arbetare, »Le chourineur», vars hundaktiga vänskap han vunnit. Under denna studievistelse i Paris’ underjordiska värld återfinner han en dotter, som han en gång fått i ett mor-ganatiskt äktenskap med en engelsk dam och trott vara död. Denna unga flicka, som av nöden tvungits att ta plats på en bordell, slutar som abbedissa för ett kloster, en avsiktlig social paradox. »Le juif errant» rör sig i en mer blandad miljö, där mordiska jesuiter, djur-tämj are och indiska strypare samarbeta för nattsvarta ändamål och koleraepidemien får bilda ett komplement till förgiftningarna och morden. Men också där råkar man ständigt i kontakt med Paris-dräggen. 1 samband med dessa skildringar försummar emellertid Sue aldrig att agitera för diverse sociala reformförslag, som kommo socialister och kommunister att betrakta honom såsom sin man; han blev också efter februarirevolutionen deputerad för Paris och måste efter Napoleons statskupp gå i landsflykt till Schweiz. I »Parismysterierna» har hjälten nära Paris anlagt en mönsterfarm, och i »Den vandrande juden» inrättar en fabriksägare en fa-langstär, ett jättelikt arbetarpalats med gemensam mathållning för 76