BLANCHES ROMANER alla de i fabriken anställdas familjer. Sue diskuterar för övrigt utförligt alla moderna filantropiska förslag om lagstadgad arbetstid, minimilön, förbättrade villkor för kvinnor, arbetslöshetsförsäkring och fackföreningar; dylika tyckas verkligen ha bildats efter hans recept. Dessa med bullersam reklam förkunnade tidsidéer lyckades för mer bildade läsare till en tid dölja, att Sues romaner egentligen hade det sensationella ämnesvalet att tacka för sin framgång. Vad som grep den breda publiken var upptäckten, att storstaden inom sin hank och stör rymde ett lika romantiskt och skräckinjagande förbrytar-släkte som Böhmens rövare eller Amerikas indianer. Som en farsot spredo sig Sues romaner över Europa, och inom kort fingo London, Berlin och andra världsmetropoler sina »mysterier» skildrade i samma stil. Hos oss vållade Sue en hastig förändring i romandiktningens syn på Stockholm. Med sina något över 80 000 invånare hade vår huvudstad hittills betraktats och skildrats som en relativt fridsam idyll, där visserligen okunniga landsortsbor kunde bestjälas av ficktjuvar och förlora på spelklubbar, men där alla kände varandra och det ännu dröjde kvar en avglans av den Bellmanska söndagsstämningen. I ett enda slag blev Stockholm en glupande storstad, under vars lugna yta det ständigt jäste av missnöje, där barn stulos från sina föräldrar, oskyldiga fängslades av förbrytare och torterades i okända nästen och där ett fruktansvärt sedefördärv rådde. Naturligtvis avslöjade denna nya syn på Stockholm delvis verkliga missförhållanden, som man hittills blundat för. Men först genom inflytande från den franska sensationsromanen fingo de sitt skrämmande och förföriska skimmer av storstadsmässig lastbarhet. Betecknande är också, att det verk, varmed denna sensationsroman håller sitt intåg hos oss, inte spelade i Stockholm utan i Paris. Det var Almquists »Gabrièle Mimanso» från 1841—42. Denna roman, som skildrar ett mordförsök mot Ludvig Filip, gav uppslaget till den senare stockholmska följetongsromanen och fick tio år senare en direkt efterbildning i Blanches Parisroman, »Sonen av söder och nord». 77