AUGUST BLANCHE Werin harmed rätta påpekat, att »Gabrièle Mimanso» inte egentligen är någon Sueefterbildning — den utkom innan »Parismysterierna» förelågo i bokform — utan närmast ansluter sig till Balzacs »Histoire des Treize». Det är från denna förebild Almquist fått uppslaget att skildra Paris såsom ett farligt vidunder, en sorts fantastisk äventyrs-värld, där allt kan hända. Särskilt i dialogerna i »Gabrièle Mimanso» märker man redan den typiska följetongsstilen: »Han störtade på knä vid hennes läger, och med en eld, som liknade Etnas på dess första dag, utropade han: O Gabrièle, tala!» o. s. v. Sedan uppträdde Almquist ungefär samtidigt med Blanche som Sueimitatör. I »Smaragdbruden» av år 1845 angav han sig parodiera arvshistorien i »Den vandrande juden»; i själva verket hade han börjat boken som en seriös sensationsroman, men till den grad överdrivit miljonrullandet, att han fann det opportunt att göra det hela till avsiktlig parodi. Då det Lambertska arvet som romanen handlar om, utfallit, tillfrågas huvudarvingen, Dona Clara Jamiesy, om hon för ögonblicket behöver några penningar, och svarar, att hon för tillfället inte har några behov. »Det torde likväl vara några småsaker vi hade att i förbigående ordna, slöt hon, och ni kan ju skicka mig åtta miljoner mark banko eller tio i fall ni så tycker.» Man erinrar sig grevens av Monte-Christo svar, då hans bankir frågar honom, om han är nöjd att få utbetalad en miljon om året åt sig. »En miljon», svarade greven småleende, »men det är ju vad jag har för vana att bära på mig som fickpengar.» Almquist tyckes ha haft en något klarare föreställning om beloppens storlek, ty senare på dagen uppvaktas hans hjältinna av en kontorist med en jättelik guldpåse. »Det är snarast sagt obegripligt, hur den unge, gentila mannen förmådde bära honom, men de hamburgska kontoristernas vana, skicklighet och armstyrka med guld är utomordentlig.» Nitton andra dylika säckar insläpas av hans betjänter. Två år senare utgav Almquist »Syster och bror», som bar undertiteln »en av Stockholms hemligheter» och även sökte motivera den genom att uppduka en historia om två i portgången till Hedvig Eleo 78