Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
farenhet, som Humboldt en gång gjorde i en underjordisk grotta i
Central-Amerika, där växterna voro så olika dem han sett i fria
dagsljuset, att han blott gissningsvis kunde bestämma dem. »Om
någon gör sig mödan att studera den Pariaskast, som uppväxer ibland
oss och som befolkar huvudstadens gator med sjukliga tiggare och
våra fängelser med brottslingar, finner han klart, att den till största
delen kan anses bestå av fullvuxna barn, som, nästan utan att de
själva veta därav, begå brott och som trotsa samhällets lagar nästan
med samma känsla av övermod, varmed toreadoren vid en spansk
tjurfäktning retar tjuren med sin fladdrande mantel... Och vi
bildade, som hålla vackra tal om jämlikhet inför lagen och om de
medborgerliga rättigheternas allmänlighet, vi göra ingenting vid saken . . .
vi förakta massan, rynka på näsan åt smutsen och trasorna, rycka
på axlarna och säga: det där kan ingen människa hjälpa; det är
olyckligt att så är — men •— får gå!» Romanens titel, hämtad från
en sång av A. F. Lindblad, återkommer gång på gång som ett slags
motto för den sociala nonchalansen. »Vi äga således inom det
civiliserade samhället människodjur, vilkas list och grymhet komma oss
att frukta och att rysa.»
Handlingen skall belysa dessa satser. På krogen Svarta riddaren,
som besökes av fabriksarbetare, gesäller, sjömän och poliskunder,
möta vi en rännstensunge, Per Adolf, som inte bara är yrkestiggare,
utan också lärt sig konsten att bedöva och råna herrar, som på
ödsliga ställen ta fram pungen för att ge honom en slant. Han umgås
med madam Knagg, ställets ruskiga värdinna, hamnbusen Figge och
den i utpressning förfarne Lifberg. Alldeles som Oliver Twist blir
han upptagen av en välvillig person, en gammal kamrer, och
omplanterad i bättre förhållanden. Hans högadliga mor, som inte vill
erkänna honom, bekostar hans uppfostran till hantverkare. Men Onkel
Adam delar inte Dickens’ optimism. Gossen blir en obotlig supare,
och romanen slutar melodramatiskt med att han av sin mor,
friherrinnan, anträffas död på gatan, just då hon skall stiga upp i sin
vagn för att vända hem från en förnäm bjudning.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0086.html