Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blanches romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST BLANCHE
En demonisk dödgrävare och den avskräckande »mor Cathrina»
uppfostra ett dussin stulna barn till tiggeri. Om något av dem kommer
hem utan att ha tiggt samman tillräckligt, bindes det med ett
hund-halsband vid det usla kyffets vägg och får prygel av dödgrävaren.
Också själva Stockholmsskildringen visar inflytande från det nya
mönstret: »Huvudstaden låg insvept i en ogenomblicklig natts svarta
mörker. Gatlyktorna, dessa städernas lysmaskar, spridde ett ödsligt
och fattigt sken omkring sig. Nordanstormen sopade längs gatorna
och skyarna flögo med korpsvarta vingar genom rymden.»
Det var Ridderstad, som till sist skulle vålla den Sueska romanens
ofärd i Sverige. Fastän han inte sparade på noter och kommentarer,
där han försäkrade, att allt vad han skildrade överensstämde med
rådande förhållanden, vägrade kritiken till sist att tro därpå. Såsom
Svanberg framhållit, uppfattades Bergstedts recension av Ridderstads
år 1853 utgivna »Far och son» såsom ett dråpslag mot hela genren;
och efter att under några år nästan enväldigt ha behärskat vår
romanlitteratur, övergavs Sue såsom ensamt saliggörande förebild.
*
Blanche hade lyckligtvis redan från början klart för sig, att man
inte utan vidare kunde förflytta Sues storstadsromantik till
Stockholm. I förordet till »Flickan i Stadsgården» säger han: »I ett land
så glest bebott som Sverige och i en huvudstad med så låg
folknummer som Stockholm måste, naturligtvis i förhållande till större
länder och större huvudstäder, icke allenast de märkliga
tilldragelserna bliva färre, utan även en och var göra anspråk på att känna
dem, varav följer att man icke gärna vill tro på möjligheten av något
annat än vad man antingen sj älv erfarit eller hört offentligen omtalas,
vare sig i tidningarna eller inför domstolarna. Nästan allt annat anses
orimligt och tillskrives författarens större eller mindre färdighet i
diktkonsten . . . Och likväl, hur mycket har ej inträffat och inträffar
dagligen hos oss, som aldrig framkommit eller framkommer på
allmänhetens tunga! Om murarna inom vår folkfattiga huvudstad kunde
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Apr 29 23:43:38 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lammbla/0088.html