AUGUST BLANCHE En demonisk dödgrävare och den avskräckande »mor Cathrina» uppfostra ett dussin stulna barn till tiggeri. Om något av dem kommer hem utan att ha tiggt samman tillräckligt, bindes det med ett hund-halsband vid det usla kyffets vägg och får prygel av dödgrävaren. Också själva Stockholmsskildringen visar inflytande från det nya mönstret: »Huvudstaden låg insvept i en ogenomblicklig natts svarta mörker. Gatlyktorna, dessa städernas lysmaskar, spridde ett ödsligt och fattigt sken omkring sig. Nordanstormen sopade längs gatorna och skyarna flögo med korpsvarta vingar genom rymden.» Det var Ridderstad, som till sist skulle vålla den Sueska romanens ofärd i Sverige. Fastän han inte sparade på noter och kommentarer, där han försäkrade, att allt vad han skildrade överensstämde med rådande förhållanden, vägrade kritiken till sist att tro därpå. Såsom Svanberg framhållit, uppfattades Bergstedts recension av Ridderstads år 1853 utgivna »Far och son» såsom ett dråpslag mot hela genren; och efter att under några år nästan enväldigt ha behärskat vår romanlitteratur, övergavs Sue såsom ensamt saliggörande förebild. * Blanche hade lyckligtvis redan från början klart för sig, att man inte utan vidare kunde förflytta Sues storstadsromantik till Stockholm. I förordet till »Flickan i Stadsgården» säger han: »I ett land så glest bebott som Sverige och i en huvudstad med så låg folknummer som Stockholm måste, naturligtvis i förhållande till större länder och större huvudstäder, icke allenast de märkliga tilldragelserna bliva färre, utan även en och var göra anspråk på att känna dem, varav följer att man icke gärna vill tro på möjligheten av något annat än vad man antingen sj älv erfarit eller hört offentligen omtalas, vare sig i tidningarna eller inför domstolarna. Nästan allt annat anses orimligt och tillskrives författarens större eller mindre färdighet i diktkonsten . . . Och likväl, hur mycket har ej inträffat och inträffar dagligen hos oss, som aldrig framkommit eller framkommer på allmänhetens tunga! Om murarna inom vår folkfattiga huvudstad kunde 82