BLANCHES ROMANER tala, vilka volymer av händelser, den ena ovanligare och hemskare än den andra, skulle icke skåda dagens ljus!» Blanche var därför mycket angelägen om att antyda sina verklighetskällor för romanerna. »Vålnaden» förklarade han utgöras »av en samling händelser, som verkligen inträffat och vilka författaren under loppet av sina yngre år antecknat sig till minnes. Den som något levat inom vår Stockholmsvärld, skall säkert igenkänna mycket därav.» »Banditen» uppgav han bygga på »åtskilliga rättegångshandlingar från andra tiotalet av detta århundrade». Och i företalet till »Flickan i Stadsgården» gjorde han en allmän deklaration, som är av intresse för hela hans novellistik: »Den berättelse, vilken nu överlämnas åt allmänheten, vilar liksom de flesta av författarens på verkligheten och utgår från ett blad av de anteckningar, som han i tidigare år nedskrivit. Åtskilliga av dessa anteckningsblad, vilka sålunda hava minnet av barndoms- och skoltiden att tacka för sin tillkomst, hava flera år därefter eller under författarens mognare ålder vunnit en viss fullständighet, därigenom att han varit nog lycklig att få förnya bekantskapen med just samma personer, vilkas barndomsöden riktat hans anteckningsbok.» Dessa uppgifter äro, som vi skola se, mer sanningsenliga, än man skulle förmoda, fastän Blanche naturligtvis låtit fantasien brodera ut verklighetsstoffet i vida högre grad än han själv hade klart för sig. Innerst släppte han aldrig sin tro på att Stockholm under sin lugna yta dolde en värld av romantiska och demoniska mysterier. Men han hade alldeles för mycket jovialisk gemytlighet, för mycket smak för det trevna och idylliska, för att med Sues intensitet uteslutande kunna hänge sig åt skildringen av laster och brott. Det visar sig redan i hans förstlingsverk inom genren, den lilla romanen »Järnbäraren», som annars är hans mest slaviska Sue-efterbildning. Han tog där ganska påtagligt till mönster Sues effektfulla inledningskapitel till »Les mystères de Paris», som skildrar en av Paris’ förbrytarkrogar och börjar med ett slagsmål mellan en jättelik före detta straffånge och den till arbetare förklädde Rodolphe. Blanche börjar sin till 1820-talet förlagda roman med en scen på 83