AUGUST BLANCHE Järnvågen från Gamla Muren. Sepialavyr 1826. Blå duken nere vid Stadsgården, »en av dessa så kallade syltkrogar, varpå Stockholms stad den tiden var så rik». Förklädda till hantverksgesäller, med läderkasketterna djupt nedtryckta över pannan inträdde där två bildade unge män, Edvard Jäger och Adolf Dahl. Jäger går där för att bedriva människostudier, och Dahl har följt med av nyfikenhet för att se, hur hans vän skall bära sig åt, »bland hamnbusar och annat mänsklighetens avskum». Tack vare Dahls oförsiktighet råka de i slagsmål med ställets stamkunder och räddas i sista ögonblicket av en herkulisk järnbärare, Axelson, som då snöyran omöjliggör för dem att komma tillbaka till sina rum på Norr, låter dem övernatta i sitt eget hem, vilket efter hustruns död förestås av hans vackra dotter Anna. Uppläggningen tyder på att Blanche från början avsett en social roman av stora mått; han har omsorgsfullt utfört miljön, de olika 84