BLANCHES ROMANER den unge lantbokhållaren Albert Kron och den ljuva akvarellmålarinnan Julia Bränner, övergår till en lika outhärdlig pjollrighet. Sentimental hjärtnupenhet vanställer också »Första älskarinnan», som för övrigt rör sig med samma typer och situationer som de föregående romanerna. Alldeles som i »Flickan i Stadsgården» förföljes hjälten, den filantropiske kammarskrivaren Alm, av en jättelik bov, mjölnaren Broms, ur vars kyffe på Skinnarviksbergen han efter ett våldsamt slagsmål räddat styckets hjältinna, då en liten tiggarflicka. Han bistås hela tiden av »magistern», en besynnerlig vagabond med akademisk bildning, som spelar samma roll av räddande ängel som hamnbusen Olof i »Vålnaden». Då hjältinnan nått vuxen ålder, förföres hon av en elegant och lättsinnig ung officer, löjtnant Räyel, av alldeles samma typ som de tidigare romanernas demoniska aristokrater. Dessutom har Blanche för sin roman begagnat några av de Frej anoveller, som inte införts i »Tavlor och berättelser». Redan den inledande skildringen av »magistern» finnes i Freja 1840 (den 10 januari) under titeln »Tiggaren», fastän den omarbetats för romanen. I närmast föregående Frejanummer hade Blanche publicerat sagan om »Det konstiga lösbenet», och året därpå trycktes i Freja sagan »Döden och doktorn». Båda finnas infogade i »Första älskarinnan, såsom diktade av »magistern», den senare med titeln »Sagan om dödens gudson». Möjligt är ju, att Blanche redan rätt tidigt tänkt reservera detta material för någon roman. Att novellen »Tiggaren» meddelas med undertiteln »Utdrag ur ett större manuskript» är av mindre betydelse, då Blanche ofta begagnat sig av denna rubrik utan egentlig anledning. Mer bevisande är det väl, att Blanche i några nummer av Freja i september 1841 har en längre, ej i »Tavlor och berättelser» omtryckt novell med titeln »Tiggerskan», som i själva verket ger oss uppränningen till »Första älskarinnan». Alldeles som där uppsöker en femtonårig flicka, Adèle, greve Ulfvenhjelm, som i själva verket är hennes far, men blir kallt tillbakavisad. Ett år därefter berättar grevens systerson, löjtnant Räfkula, för sin onkel, att han förfört och bedragit Adèle och nu tänker gifta sig med en annan. 107