AUGUST BLANCHE Tanken pinar greven, men gör honom ännu mer antipatisk mot den unga flickan. Fortsättningen skiljer sig från romanens. I Frej anovellen uppträder den bedragna Adèle vid Räfkulas bröllop och rycker buketten från brudens barm. Brudgummen blir gripen, men greve Ulfvenhjelm, som är närvarande bland bröllopsgästerna, tar det hela med iskallt lugn. Adèle insättes på dårhus, får tillbringa två år där, och då hon kommer ut, finner hon sitt barn med Räfkula dött. Hon infinner sig ännu en gång vid greve Ulfvenhjelms dörr och blir bortjagad. Sedan dess släpar hon sig såsom en utmärglad tiggerska på Stockholms gator. I denna form förefaller historien äga en — visserligen av författaren starkt utstofferad — verklighetsbakgrund. I romanen har flickans fader, den hårdhjärtade presidenten Elgklo, inte bara på samma sätt som i novellen stött henne ifrån sig, då hon efter sin mors död anropat honom om beskydd, utan dessutom gjort ett förförelseförsök emot henne, då han mött henne på gatan såsom vuxen utan att känna igen henne. Med sin vanliga vidhj ärtenhet och sin rädsla för tragiska upplösningar låter emellertid Blanche på slutet presidenten omvända sig och få sin ålders dagar förljuvade genom den sköna och som operasångerska berömda dottern. Efter åtskilliga missförstånd och omkastningar blir hon också gift med sin forne välgörare, Alm, som räddat henne ur eländet och med sina fattiga slantar bekostat hennes uppfostran i en förnäm pension. Också denna del av handlingen återgår till en annan, ej omtryckt Frejanovell från 1842 (n:o 231), »Tiggareflickan». Den skildrar hur en man tar hand om en liten flicka, som en kall novemberkväll tiggt av honom på gatan, och sätter henne i fru S—s pension. Där igenkännes hon av baronessan v. T. såsom hennes barn. Hennes välgörare möter henne sedermera såsom friherrinnans erkända dotter på en brunnsbal och blir naturligtvis gift med henne. Vi kunna alltså i »Första älskarinnan» till en viss grad följa de olika motivens uppkomst och utveckling. Detta har intresse så till vida som det visar, att Blanche inte ägde den uppfinningsförmåga, 108