BLANCHES ROMANER som samtiden var böjd att tillskriva honom. Han fick till det yttersta tillvarata de uppslag, som verklighet eller samtida romandiktning försåg honom med. En komparativ analys av hans romaner skulle säkert ådagalägga, att rätt litet i dem härstammar från hans egen fantasi. Också för det, som under romanens senare del blir det väsentliga, skildringen av hjältinnans konstnärsbana som operastjärna, byggde han säkert på verklighetsunderlag. Såsom Landquist påpekat, har här Mathilda Ebeling stått modell. Enligt Ridderstads berättelse i »Regnbågen» hade Blanche råkat Mathilda Ebeling, dotter till en fattig flöjtist, redan då hon var barn. Då han en afton med en god vän åkte släde till Stallmästaregården, hade en liten trasunge ställt sig på ena meden och till sist fått följa med. Sedermera hade Blanche återfunnit henne som sextonåring vid Lindebergska teatern, där hon var anställd, och tagit sig an hennes vidare utbildning. Genom hans förmedling fick hon debutera vid Kungliga teatern och komma in i dess elevskola, och Gynther har funnit, att hon år 1846 bodde hos August Blanches mor; hon kallas då aktriselev. Då Blanche skrev sin roman, var hon redan fast anställd vid Operan, och det knöts mycket stora förväntningar till henne. År 1848, samma år som »Första älskarinnan» utgavs, reste hon till Paris för att under Garcias ledning utbilda sin röst och fick efter två års vistelse där engagemang vid Berlins stora opera, där hon även skördade lagrar. Det betraktades som en stor förlust för den lyriska scenen, då hon dog i Berlin av lungsot i december 1851. År 1848 hade Mathilda Ebeling ännu inte upplevat Olivia Heusers utländska triumfer, men det var lätt att förutse, att hon skulle komma att göra det. Alldeles som Mathilda Ebeling är i romanen Olivia Heuser från början en liten trasunge, som får slantar för sin vackra sång på gatorna. »Hon är konstnär, herre, hon sjunger och kvittrar som en lärka om våren.» I pensionen sjunger hon som »en morinna med ekvatorns eld i hjärtat». Och då hon uppträder på teatern i Göteborg, säges det bland publiken: »Er Jenny Lind, som Stockholm så mycket skriker om, är ett intet emot Olivia Heuser.» Alms blan 109