BLANCHES ROMANER /f-ja»a.~- ■ fs, AiAa Kravallbild från 1848. Teckning av F. von Dar del. sedermera så ofta skall tillämpa i sina »Bilder ur verkligheten». För övrigt handlar berättelsen om en läsarpredikant, som innästlat sig hos en rik gammal kommissarie i förhoppning om att få ärva hans penningar. Då han emellertid efter dennes död med stöd av testamentet skall vittja skattkammaren, befinnes denna tom; det antages, att kommissariens hushållerska, som har en dotter med honom, lagt beslag på penningarna för hennes räkning. Härom bekymrar sig emellertid inte kommissariens oförskräckte unge brorson, som efter gummans död gifter sig med den vackra och förmögna flickan, och ej heller Blanche själv, som bibehållit sitt våldsamma hat till läsarna och unnar dem allt ont. Denna aversion har gjort, att den unge nevön i »Kråknästet» i jämförelse med de föregående romanernas dygde-hj ältar visar en uppfriskande oförsynthet. Han är en glad student, nyss kommen från Uppsala, i någon mån ett förebåd till den odödlige Kalle Utter. Minskningen i Blanches produktivitet efter 1848 står givetvis, såsom Erdman antagit, i samband med hans politiska desillusion efter 111