AUGUST BLANCHE februarirevolutionen, då han och hans vänner hoppats på friare politiska förhållanden. I stället tyckte han sig överallt förnimma reaktionens fläktar. »Före år 1848 ... bekände eller låtsade hela världen bekänna sig till socialismen. Själva framlidna ärkebiskop av Win-gård berömde sig till och med en gång av att hava förklarat Platos ideal», säger han sedermera (»Minnesbilder» s. 6). »Men efter 1848 skulle de maktägande hava inspärrat Plato i cell och skickat Kristus, den störste socialisten bland alla, till Cayenne, om de kunnat.» Fru Carlén berättar, att han för henne förklarat, att han kände sig trött: »Min dramatiska håg har svalnat, romanerna utledsna mig, och jag känner, att jag behöver insupa en hel hop ny livskraft.» Han reste ut på hösten 1850 och stannade till att börja med i Berlin, där han var samman med Mathilda Ebeling. Emellertid stod hans längtan till Paris, revolutionens hemland, och han lyckades också med bidrag av Bergwall komma dit. I Berlin hade Blanche inte känt sig väl till pass; han fann folket tungt och trögt. Däremot tog honom Paris med storm, och fastän han aldrig blev så franskbiten som Orvar Odd, märker man på hans brev till vänner och släktingar i Sverige, hur imponerad och överlycklig han är. Han fick stifta bekantskap med Victor Hugo och Lamartine — »den man som i mina ögon representerade det ädlaste av Frankrike» — och det är efter denna Parisvistelse, som han medvetet söker träda i deras spår såsom poetisk folktribun. Trots sin klena reskassa lyckades han att hålla sig där i närmare ett års tid. Det var väl också delvis för att kunna förlänga sin vistelse där, som han redan på hösten 1850 påbörjade »Sonen av söder och nord», vars manuskript kapitel efter kapitel hemsändes till sättning och som utkom på våren 1851. Redan i november 1850 hade Blanche i brev till Mellin omtalat detta arbete, som skulle »på en gång bliva roman, resebeskrivning och en historia över sista franska revolutionen». Blanche hade naturligtvis i Paris rikliga tillfällen att tala med personer, som deltagit i februarirevolutionen, och säger sig även ha följt »från trycket utgivna skildringar över de märkliga dagarnas hän 1 12