BILDER UR VERKLIGHETEN Under Blanches Parisvistelse hade Bergwall allvarligt insjuknat. Förhållandet dem emellan hade under årens lopp förbättrats, men det hade ännu inte lyckats för Blanches vänner att utverka ett testamente till hans förmån. Får man tro Ridderstad, skulle Bergwall till och med ha varit besluten för ett nytt gifte och blott på sin läkares bestämda varning avstått därifrån. Först i oktober 1851 insatte han Blanche till sin huvudarvinge; denne hade hemkallats för att resa ut med fadern, som för sitt bröstlidande behövde varmare klimat. De foro till Paris, där Bergwall dog den 5 mars 1852. Av Blanches brev om faderns dödsfall kan man se, att förhållandet dem emellan under de fyra månadernas oavbrutna samvaro i Paris blivit ett annat än förr; först nu tyckas de ha känt sig som far och son. Blanches första tanke gick till modern, som han ville bereda »all den sorgfrihet och lycka, som på denna jorden kunna tänkas». Den förmögenhet Bergwall ärvt efter sin hustru var avsevärd, och såsom Gynther i sin uppsats visat, hade han sedermera högst betydligt förkovrat den. Den del därav, som tillföll August Blanche, uppgick till 31 000 riksdaler banko, vilket enligt nutida myntvärde skulle motsvara minst 93 000 kronor. Gynther anser emellertid, att man på grund av dåtidens låga bouppteckningsvärden måste uppskatta förförmögenheten betydligt högre. Fastän alltså Blanches inkomster säkerligen voro större än andra samtida litteratörers, tyckas de dock inte i längden ha tillåtit honom det grandseigneursmässiga liv i Malmgården, som han enligt samtidas vittnesbörd skall ha fört de första åren efter faderns död. Det var nog närmast för att kunna fortsätta med den gästfrihet och frikostighet, som för honom blivit ett livsbehov, som han från och med 1856 123