AUGUST BLANCHE vinna anklang ute på adelsgodset, där lian blivit informator. Till sist får han sin rätta plats, då han av en bruksförvaltare i Småland an-ställes som »gåpåare» för att hålla det styvsinta bruksfolket i tygeln. Tyvärr lockar honom hans olycksaliga skolkunskap i hebreiskan en gång att ge pastorsadjunkten, som tar lektioner för honom, så mycket stut, »att det blev föremål för ytterligare handläggning vid häradsrätt». Efter den betan blir han emellertid spak och visar sedermera sin styrka bara genom att till förlustelse för besökande lyfta den stora brukshammaren från städet, »och ville den resande på hans tillsägelse sätta sig själv på hammaren, medan han lyftade, så kände han sig särdeles nöjd och belåten». Det saknas ej ett penndrag i denna mästerliga novell, och man behöver blott studera Strindbergs debutverk som berättare, »Från Fjärdingen och Svartbäcken», för att konstatera, hur mycket vår moderna prosas skapare lärt av den författare, som under ungdomsåren för honom stod som vår då levande yppersta prosaist. I en novell som denna har Blanches stil fullkomligt befriat sig från de falska utsmyckningar, som förut vanställt den. Man får emellertid inte tro, att han för alltid avsvurit dem. Så fort Blanche uppträder med anspråk på att vara poetisk, dyka stilblommorna från hans romaner upp igen. Den ypperliga skildringen av trefaldighets-natten vid Ugglevikskällan börjar med en naturbeskrivning i samma tillgjorda Dahlgrensstil, som vi känna från hans romaner, och så ofta hans personer råka in i patetiska situationer, få de falska tonfall. I sina tal och politiska uppsatser hänger Blanche sig också åt samma flåsande retorik som tidigare. Det är endast i de humoristiska skildringarna •—- och dessa överväga ju i »Bilder ur verkligheten» — han blir fullt befriad från dessa lyten. Här visar han en sober, kvick och elegant stilkonst, som har få motstycken hos samtiden. Omedelbar är den emellertid inte. Man vet av samtidas uttalanden, att han lika ivrigt som förr filade sin prosa, och närmare besett är den fortfarande lika invecklad i sin periodbyggning. Men Blanche begagnar sig av denna snirklade och 134