BILDER UR VERKLIGHETEN överlagda stil för att ge sina skildringar en sorts komisk grandezza. Kan man på ett mer fyndigt sätt dra fördel av en tilltrasslad omskrivning än Blanche gjort, då han låtit Kalle Utter med högra hand-flatan ge sin högadlige lilla discipel ett duktigt slag »på det ställe, där moderskärleken och lärarenitet ofta gå hand i hand för att samverka till danandet av den bättre människan och dito medborgaren»? Det är denna kruserliga, lindrigt parodierande stil, som ger Blanches »Bilder ur verkligheten» deras gammaldags patina. Man har en känsla av att de berättats just så som Blanche förut otaliga gånger muntligt förtalt dem, med en viss gravitetisk omständlighet, med väl förberedda poänger, förnumstiga farbroderliga sidoreflexio-ner och här och där en för de lyssnande damerna avsedd förskönande omskrivning. -X- Blanches »Bilder ur verkligheten» ge oss hela den senare Karl-Johans-tidens Stockholm, och ett flertal av dess gestalter stå för oss levande huvudsakligen genom hans berättelser. Naturligtvis hade hans porträtteringskonst sina givna gränser. Hovets och aristokratiens värld kände han fortfarande relativt litet och hade dessutom kvar sitt adelshat från Frej atiden. Då kallhjärtade presidenter, skvallrande änkenåder och demoniska unga grevar dyka upp i »Bilder ur verkligheten», tecknas de ofta lika schablonmässigt som förr. Dock kan han numera någon enstaka gång ge oss strama aristokratporträtt; envar erinrar sig »En konungs gunstling» i »Prästmannens anteckningar» med dess gripande skildring av Magnus Brahe vid Karl Johans bår. Blanche hade hetsigare än de flesta bekämpat »Braheväldet» under dess glanstid; då han nu såg det på avstånd, förstod han den vasalltrohet och personliga tillgivenhet, som knutit gunstlingen samman med hans monark, och kunde ge ett varmt uttryck åt sin medkänsla med hans hastiga fall till fullkomlig maktlöshet genom tronskiftet. Det finnes i denna lilla skiss ett drag av äkta tragik utan några sentimentala tillsatser, och 135