Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Det är lätt att se, att en psykologisk konstruktion af den art
Swedenborg gjort i Oeconomia, söndrar personligheten i två
delar, en »inre* och en »yttre» människa, som betrakta hvar-
andra såsom svurna fiender. Det, som inflyter i mens från
anima konstituerar den inre människan, det, som inflyter
från animus, den yttre. »Ergo homo externus est idem ac
animal; internus vero idem ac angelus. (Regn. An. VII, s. 166.)
Och denna dualism kompliceras ytterligare af att det är den
yttre, lägre människan, som bär alla personlighetens känne-
tecken, som utvecklas och förändras, under det att den inre,
anima, är oföränderlig, ett kärl som mottager det himmelska
ljuset. Redan hos Aristoteles förefinnes denna dualism,1 och
Plotinos talar om ett dubbelt jag, en dubbel själ hos män-
niskan.2 Och sedan återfinnes ju denna särskillnad mellan
en yttre och en inre människa i de flesta teologiska system.
Det är klart, att denna dualism ej blott framkallats af Swe-
denborgs beroende af antik psykologi. Den motsvaras at
en personlig motsats i hans väsen, som för hvarje år
träder allt tydligare fram. Naturvetenskapsmannen käm-
par hos honom en strid på lif och död med den religiöse
mystikern. Han är fylld af forskarifver och vetenskaplig
ärelystnad. Det är för att slutgiltigt lösa själslifvets problem,
som han lämnat sitt ämbete och dragit ut på resor. Men å
andra sidan hviskar i hans inre en röst, att hela denna äflan
är fruktlös, att det, som för oss vore af verkligt värde att
få veta, ej kan nås på den empiriska forskningens väg, att
det uppenbarar sig blott för den, som motstandslöst öppnar
sitt inre för det gudomliga ljuset, och att det därför lika
väl, ja, lättare kan nås af den fromme drömmaren. För-
gäfves söker han att etablera en sorts samverkan mellan
vetenskap och uppenbarelse, mellan intensiv förståndsverk-
samhet och kvietistisk komtemplation. Det blir alltmer tyd-
ligt för honom, att detta är en chimär. Redan nu varsna
vi hos honom den inre konflikt, som i drömdagboken af
I743_I744 skall taga sig utprägladt sjukliga uttryck. Re-
dan nu börjar hos honom den tanken att tränga fram, att
den enda vägen till verkligt vetande är att kasta den veten-
1 ZfcLLER, Die Philosofihie der Grie.ch.en 2 uppl. II, 2 s. 457 f-
2 Zeller, a. a. III, 2 s. 516.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
