Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Då emellertid Swedenborg lika litet som Locke vill till-
erkänna mens några medfödda praktiska principer och an-
ser, att det fått sitt innehåll genom erfarenheten (Oec. II,
326), blir det honom ytterst svårt att förklara möjligheten af
denna frihet. Det är ju just genom de amores, hvilka inflyta
från kroppen och animus, som mens skapats. Han erkänner
också, att mens har svårt att bruka den frihet, som skänkts
henne, och att hon oftast såsom en fånge dragés ned af den
lägre vågskålen. (Regn. An. VII, s. 177.)
En fullkomlig frihet fanns endast hos den fullkomligaste
människan, Adam före syndafallet. Hans förnuft (mens),
som ej uppfostrats på sinnenas väg och som ej var ut-
satt för frestelser från andra, värmdes uteslutande af and-
lig kärlek och var en lydig tjänare under anima. Och på
samma sätt var anima en lydig tjänarinna till Gud. (Regn.
An. VII, s. 180.)
Sedan den intima förbindelsen mellan Gud och människan,
mellan anima och mens, genom syndafallet brustit, äga vi
emellertid ej mer någon verkligt andlig frihet. Den högre
kärlek, som finnes i anima, ligger ju öfver sfären af vårt för-
nuft. Vår frihet består däri, att mens kan bestämma sig,
om hon vill låta rycka sig med af de lägre begären, amores
naturales, eller ej. (Regn. An. VII, s. 178.) Och vi kunna
till och med sedan vårt omdöme bildats, draga de redan
gjorda konklusionerna inför en appellationsdomstol, innan vi
determinera dem i handling. »På detta sätt tyckes äfven
själfva viljan hafva någon frihet» (videtur hoc respectu ipsa
Voluntas aliqua libertate donari. Oec. II, 328).
Vår frihet är alltså egentligen negativ, en frihet att synda
eller icke synda. Och man kan då fråga sig, hvarför vi fått
denna frihet, som hos Adam ledt till syndafallet och som än
i dag gör oss olyckliga och dömer oss till helvetet. (Regn. an.
VII, s. 180—181.) Men man kan svara, att det utan viljans
frihet ej skulle finnas någon tankens frihet och därför intet
förnuft. Det skulle ej finnas några människor, ej några
dygder, och skapelsen skulle ej kunna nå sitt slutmål, Guds
himmelska rike, till hvilket vårt jordelif är en förskola. (Regn.
an. VII, s. 182.)
När det gäller högre och gudomliga ting, kan mens vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
