Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlen, d. v. s. hindra oss från att följa animus’^ impulser.
Men i förhållande till ändamålet måste det låta paverka sig
af anima och denna af Guds ande. Dessa ting ligga ju
öfver vårt medvetande, och vi kunna ej ernå exakt kun-
skap om dem på sensationens väg. Men vi kunna genom
våra lärare, genom studiet af universum och framför allt ge-
nom den heliga skrift få veta så mycket om dem, som vi
behöfva för vårt praktiska lif, och vi kunna framfor allt få
veta att de äro värda att allvarligt eftersträfvas. (Oec. II,
329.j Vi kunna alltså ej af egen kraft determinera vår vilja
mot dessa ändamål, som ligga öfver vårt förnuft. »Vi förmå
ej själfva upptända en dylik eld, vi kunna knappt längta
efter den annat än med en önskan, som i sig själf ej är
aktiv» (ex quodam voto per se non activo, Oec. II, 330). Men
vi kunna gradvis höja oss mot dessa mål genom att befria
oss från de krafter, som vilja draga oss nedåt, genom att
motarbeta animus’ begär och därigenom öppna mens fö1 in-
flytelserna från anima och denna för ljuset ofvanifrån, från
»vishetens ande». Gud har sändt oss frälsaren för att våg-
skålen skall väga öfver åt hans sida. (Oec. II, 332.) Om vi
på detta sätt sträfva till det yttersta af våra krafter, andas
en högre makt öfver oss, lyfter oss till öfvermänskliga kraf-
ter och höjer oss till ett tillstånd, likvärdigt med det frihets-
tillstånd, som vi förlorat. Ty det tyckes vara en gudomlig
lag, att vårt viljande skall uppväcka hans viljande. (Oec.
n>’331 •)
Genom att på detta sätt i fullt medvetande om vår egen
vanmakt inrikta vår kärlek mot de höga mål, som vi endast
dunkelt ana, nå vi alltså den mystiska föreningen med det
gudomliga. Ty Gud är själf det andliga varat hos allting,
och kärleken är förbindelsen mellan honom själf och det gu-
domliga i det skapade universum. Kärlek betyder att hos
en annan älska det, som man vill skall bli likt en själf, det
med hvilket man önskar att förenas. Gud är alltså själfva
kärleken, som älskar oss, för att vi skola blifva lika honom.
Därför är den yttersta källan till all kärlek Guds kärlek till
oss och vår kärlek till gudomen öfver oss. Endast i den
mån vi älska Gud, äro vi gudomliga, äga vi lif och kun-
skap. Denna vår kärlek bör sträfva efter att vara oändlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
