Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Korrespondensläran - Tecken på den stundande krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffa forskaren därför att han sökt intränga bakom en för-
låt, som försynen velat ha tillsluten.
Läser man de resonnerande delarne af Regnum animale,
författade kort före den kristid, som vi känna genom dröm-
dagboken, får man samma intryck. Den glada tillförsikten
i Oeconomias första delar, att hans utredning om själens
väsen fått gudomlig bekräftelse och därför måste vara sann,
är försvunnen. I prologen (n. ig) uttalar han sitt ogillande
af att han i Oeconomia förledd af ifvern efter vetande (ardor
sciendi) alltför hastigt tagit steget upp till beskrifvandet af
själen, efter att blott hafva studerat blodet och dess organ.
Nu ämnar han, först sedan han studerat hela kroppens ana-
tomi och därefter med tillhjälp af sina nya teorier om gra-
derna, formerna och korrespondenserna undersökt hjärnan,
muskel- och nervsystemet, så småningom nalkas själen, som
är immateriell, beskrifva dess samband med kroppen och dess
tillstånd efter kroppens död. Allt detta endast om Gud ger
sitt bistånd.
I själfva verket betonar han i detta verk mycket star-
kare än någonsin förr nödvändigheten af att gå den analy-
tiska vägen. Det är den enda väg, som vi jordiska människor
kunna vandra; att med mens’ tillhjälp finna de rätta prin-
ciperna och från dem draga slutsatser är förbehållet högre
väsen, andar, änglar och den allvetande själf. (R. A. I. io.)
Han säger sig vara den förste, som på allvar tagit den
analytiska vägen för att förklara själens väsen. (R. A. I. 15.)
Men äfven om man genom en dylik analys kommer upp
till tingens principer och därefter kan börja deduktionen, så
bli dock de sanningar, som nås på detta sätt, alltid blandade
med okunnighet och skuggor och äro endast skenbilder af
sanningar (Veritatum simulachra); ty så länge mens är före-
nad med kroppen, kan den aldrig blifva ren från sinnenas
bedrägeri. (R. A. I. 13.)
Han klagar öfver att vi äro så egenkära, att vi tyckas
oss själfva ej vara i det yttersta, utan i det innersta, ej på
jorden, utan högst uppe, ej i dunkel eller tvifvel, utan i det
hvitaste ljus och i själfva himlen. (R. A. I. 10.) I epilogen till
andra delen af Regnum Animale, som han skref midt under
sin visionära period (Tafel II s. 1092), tyckes han ännu tyd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
