Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i67
för tanken, att jorden en gång varit närmare solen och be-
funnit sig i ett tillstånd af evig vår, äro ju vida äldre och
återfinnas redan i Swedenborgs tidigaste kosmologiska verk
(se ofvan s. 20).
Då han därefter i sitt första kapitel går in på världsalltets
skapelse och skildrar hur det stora världsägget, hvars gula
solen är, från sin hvita afsöndrar de ägg, som sedan bilda
de olika världarna, är detta, som förut framhållits, endast den
— i anslutning till den grekiska myten gjorda — poetiska
omklädnaden för hans tanke i Principia, att alla planeter
och månar bildats genom eruption från solens nebulösa.
Och i själfva verket återfinna vi in i minsta detalj den kosmo-
logiska mekaniken från Principia. Liksom han där häfdat,
att djurriket utvecklats ur växtriket och detta ur mineralriket,
så låter han här de olika rikena uppstå ur hvarandra såsom
ägg, utkläckta af solvärmen. Jag ingår ej närmare på dessa
kosmologiska teorier, och har så mycket mindre skäl att
göra det, som Stroh i sin ofvan anförda uppsats utförligt
uppvisat deras samband med Principia. Med en sällsynt
graciös, rent antikt färgad fantasi skildrar Swedenborg de
olika faserna i universums utvecklingshistoria. Vi se här
jorden efter växtrikets skapande framträda som en ung
brud i en klädning, prydd med de vackraste rosenknoppar,
bärande en krans af utvalda blommor på hufvudet, och
inbjudande himmelens invånare till sin brudkammare för
att smaka på hennes första frukter. Och vi se sedan, hur trä-
dens kronor och markens örter under solvärmen få en ny
alstringskraft och frambringa ägg, ur hvilka sedan alla de
olika djurarterna födas. Det är också på samma sätt, ehuru
under högtidligare former, som den första människan kom-
mer till världen.
Hela jorden var vid denna tid ett paradis, där det endast
saknades ett väsen, som kunde medvetet njuta af dess
skönhet, som från det kunde skåda in i det himmelska para-
diset och tacksamt dyrka sin skapare (a. a. 30). På jord-
klotets mest tempererade region fanns det en lund af äppel-
träd, så tät, att de sneda solstrålarnes hetta mildrades. Denna
lund genomkorsades af talrika strömmar, från hvilka vatten-
ånga afsattes på löfvens undersida och sedan ständigt fuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
