Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■MEKasrsRHSSSlwn
IQI
Från denna utgångspunkt drager sedan Milton djärft konse-
kvenserna, utan att mycket bekymra sig om de ortodoxa
dogmerna. Han är sålunda en utpräglad antitrinitarist. Sonen
är ej samevig med fadern; han är skapad af hans vilja och
lefver af hans substans. Han förnekar skapelsen ur intet och
anser att Gud skapat världen ur sin egen substans. Han vill
ej erkänna någon motsats mellan kropp och själ. Själen är en-
dast en sorts finare materia och kan ej skiljas från kroppen. De
bilda båda tillsammans ett. »The whole man is soul, and the
soul man.»1 Därför anser han att det var själ och kropp
tillsamman, som Gud i Genesis säges ha skapat af jordens
stoft, och att det är felaktigt att tro, att själen var den »lef-
vande anda», som Gud sedan inblåste i Adam. Han vid-
håller också liksom Swedenborg den traducianska uppfatt-
ningen, att själen fortplantas med säden från far till son.
Det är ej endast själen, som lefver kvar efter döden, utan
också hela kroppen i förfinadt, spiritualiseradt skick. Män-
niskan uppehåller visserligen sin kropp med materiell föda.
Men då all materia endast är en lägre grad af ande, ligger
det ingen motsägelse däri, att dessa kroppar till sist subli-
meras till andar:
Your bodies may at last turn all to Spirit,
Improv’d by tract of time, and wingd ascend
Ethereal, as wee
säger Raphael i sitt ofvan anförda samtal med Adam.
Det är särskildt på en punkt denna Miltons omskrifna
»materialism» kan tänkas hafva varit af betydelse för Swe-
denborg. Det är i dess tillämpning på änglarnes och an-
darnes värld. Vi ha sett, att Swedenborgs tidigare föreställ-
ningar om andevärlden ej på långt när äro så realistiska,
som de sedermera skola blifva i hans teosofi (jf. ofvan s. 115).
Ännu i De Cultu et Amore Dei låter han en af de himmel-
ska intelligenserna berätta för Eva, att hon antager och af-
lägger den mänskliga formen, när hon vill (a. a. 95). De
gestalter, i hvilka de himmelska väsendena uppenbara sig för
oss, äro endast representationer. Själfva äro de okropps-
liga och fria från hvarje art af jordisk kärlek (a. a. 44).
Det är naturligtvis i full konsekvens med sin nyplatonska
1 Citatet efter Masson, a. a. VI s. 826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
