Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
ständiga häfdande af att tron på en treenighet af tre perso-
ner först infördes vid kyrkomötet i Nicea och att den tidi-
gare apostoliska kyrkan ej visste något däraf. Detta anser
han sig kunna bestyrka genom det apostoliska symbolum, i
hvilket han fullkomligt tycker sig återfinna sin egen åskådning.
Men äfven om man antager möjligheten af att Sweden-
borg vid sin närmare utgestaltning af sitt treenighetsbegrepp
kunnat få uppslag från dessa gammalkristna heterodoxa lä-
ror, är det ganska tydligt, att hans egna tendenser obero-
ende däraf måste hafva fört honom åt samma håll.
Det hade redan i hans första arbete varit den gudomliga
oändligheten han ägnat sin dyrkan. Hans religiositet hade
alltid mer eller mindre medvetet bestått i en panteistisk sträf-
van att förenas med gudomligheten, uppgå i det allomfat-
tande hela, känna sig som en gnista från den andliga solen.
Kristidens visioner hade i stort ej förmått att föra honom
närmare den historiske Kristus. De hade endast tvungit
honom att tänka sig gudomligheten i mänsklig gestalt. Detta
behof kunde ingalunda tillfredsställas af det ortodoxa tre-
enighetsbegreppet, som fullkomligt gäckade hans fantasis
kraf på en klar, konkret föreställningsbild. »Om någon vill
föreställa sig denna triarki eller inför sitt förnufts syn (coram
visu mentis) göra sig en bild däraf och på samma gång före-
ställa sig dessa tres enhet, så kan han ej fasthålla denna för
sin kontemplation annat än såsom en människa med trehuf-
vuden på en kropp eller tre kroppar under ett hufvud.» Så
heter det i en kritik af det athanasianska treenighetsbegrep-
pet i Vera Christiana Religio. (171.) Hans egen lära lät
honom däremot i öfverensstämmelse med sina visionära an-
språk tänka sig Gud i fullkomligt åskådlig människogestalt.
»Emedan Gud är en människa, har han en kropp och allt
det, som tillhör en kropp; han har ansikte, bröst, mage, län-
der, fötter, ty utan dessa skulle han ej vara människa. Och
då han har dessa kroppsdelar, har han också ögon, öron,
näsborrar, mun, tunga. Han har äfven de organ, som finnas
inuti människan, såsom hjärta och lungor, och de delar, som
bero af dem, hvilka alla tillsamman göra, att människan är
människa.» (D. D. A. 18.) Gud är den enda verkliga
människan, och det är endast genom honom, som männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
