Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarutaf framgår, att människan själf är det ondas upphof,
ej så att detta upphof varit henne gifvet från skapelsen, utan
så att hon genom vändningen från Gud till sig själf ingifvit
sig det.»
Swedenborg afvisar alltså med bestämdhet läran om att
något ondt funnits i skapelsen före människans syndafall.
»Att tänka sig att Gud skapat äfven det onda är brottsligt.»
(V. C. R. 490.) Och han förkastar lika bestämdt tanken, att det
onda endast är en brist af det goda, ehuru denna brist är en för-
utsättning för dess uppkomst. Allt det onda i skapelsen har
sin första upprinnelse ur det syndafall, som människan be-
Igått i kraft af sin fria vilja.
’ Genom syndafallet har helvetet uppstått, och från detta
har allt ondt sitt upphof. Mot människan fientliga djur,
tigrar, ormar, krokodiler o. s. v., skadliga insekter, vegetala
och minerala gifter hafva ej uppkommit genom Gud, ha ej
tillhört skapelsen från begynnelsen; de leda sitt upphof från
helvetet och äro ytterst tillkomna genom människans synda-
fall. (D. D. A. 338—339.) Alla dessa skadedjur och giftiga
örter korrespondera med förruttnade urin- och exkrement-
artade ämnen i helvetet.
Men liksom människan för att fortsätta att synda och göra
ondt, måste förutsättas begagna sig af den fria viljan, då
hon ju eljest skulle ledas af den gudomliga allmakten, så
måste också skadedjuren och de skadliga liflösa tingen till-
skrifvas en sorts fri vilja, som sätter dem i stånd att verka
skadligt. I Vera Christiana Religio heter det (491): »Att Gud
har gifvit frihet icke allenast åt människan, utan äfven åt alla
djur, ja, äfven något analogt därmed åt liflösa ting, i det han
gifvit hvarje ting förmåga att emottaga den i enlighet med
sin natur, äfvensom att han förser dem alla med godt, men att
föremålen vända det till ondt — kan belysas medelst följande
jämförelser:. . . Världshafvet upplåter i sitt eget rike boning
och gifver föda åt hvarje fisk, men är dock icke orsak till att
den ena fisken uppslukar den andre och att krokodilen för-
vandlar födan till ett gift, hvarmed han dödar människan.
Solen förser alla ting med ljus och värme, men föremålen,
som äro jordens olika vegetabilier, emottaga dem på olika
sätt; ett godt träd och en godartad buske emottaga dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
