Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
annorlunda än en törnbuske och ett snår, en oskadlig ört
annorlunda än en giftig.» o. s. v.
Yi se alltså, huru Swedenborg i sin ifver att frånkänna
Gud hvarje andel i det onda i världen, på ett rent para-
doxalt sätt låtit det onda få sitt upphof genom ett syndafall
i kraft af den fria viljan, i första hand hos människan, men
sedermera också i någon mån hos öfriga skapade ting, äfven
de liflösa. Naturligtvis är problemet härmed ingalunda löst.
Det återstår att visa upp, huru människan kunnat synda, då
hon själf skapats god och det ej i hela världsalltet funnits
något ondt, som kunnat locka henne. Det är intressant
att se, att Swedenborg härvid på nytt tvingas in i Plo-
tinos’ tankebanor. Han tänker sig det ursprungliga synda-
fallet mindre såsom ett uppror mot Gud, såsom en positiv
viljeakt, än såsom ett långsamt fortgående affall, ett succes-
sivt fjärmande från det gudomliga. Det är detta, som för-
klarar, hvarför han omtolkat Genesis’ syndafallsskildring till
att gälla ej det första människoparet, utan hela människo-
släktets gradvisa sjunkande ända fram till syndafloden (jfr
ofvan ss. 234—236).
Att han själf var fullt medveten om att han i detta be-
traktelsesätt stod på nyplatonsk basis, kan man se af ett af
hans vackraste memorabilia i Vera Christiana Religio. Det
är i Athenseum i andevärlden, där alla antikens vise samlats
och där de lagerkrönte disputera om filosofiens högsta frå-
gor i det åttkantiga Palladium: »En, som stod midt i Palla-
dium och höll en palm i handen, sade nu: Förklaren, beder
jag, detta mysterium, huru människan, som är skapad till
en Guds form, har kunnat förändras till en djäfvulens
form. Jag, vet, att himlens änglar äro Guds former och
att helvetets änglar äro djäfvulens former och att dessa två
former äro hvarandra motsatta, emedan de senare äro van-
sinnigheter och de förra visheter; sägen mig då: huru
har människan, som är skapad till en Guds form, kunnat
gå öfver ifrån dag till en sådan natt, att hon kunnat för-
neka Gud och det eviga lifvet? Härtill svarade lärarne i
ordning, först de Pythagoreiska, därefter de Sokratiske och
sedan de öfriga; men ibland dem var en viss Platoniker,
som talade sist. Hans mening blef gällande, och den var föl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
