Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen - Den gudomliga ordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
På detta sätt anser sig Swedenborg kunna förklara det
ondas uppkomst, utan att göra Gud medskyldig däri. Men
det återstår ännu för honom att förklara det ondas fortbe-
stånd. Den gamla frågan framställer sig på nytt: Är det
onda tillåtet af Gud? Eller har han ej makt att borttaga det?
Swedenborg bejakar i viss mån den senare frågan. Men han
söker rädda Guds allmakt genom att ansluta sig till Male-
branches lära om den gudomliga ordningen.
Enligt Malebranche öfverensstämmer Guds allmakt ej med
våra vanliga mänskliga föreställningar därom. Han kan ej som
en nyckfull tyrann handla efter sitt godtycke mot förnuft och
rättvisa. Såsom själfva förnuftet och själfva rättvisan har
han bundit sig med en lag, som han osvikligt följer. Det är
oföränderliga ordningens lag (l’ordre immuable). Gud är själf
ordningen.1 Det är exakt samma åsikt vi finna hos Swe-
denborg. »Det är nu för tiden en rådande mening, att Guds
allmakt är lik den oinskränkta allmakt, som utöfvas af en
konung i verlden, hvilken efter godtycke kan göra hvad
hälst han vill, frikänna och fördöma hvem han vill» o. s. v.
(V. C. R. 57.) Men då Gud är själfva substansen, själfva
kärleken och själfva visheten, så är han också själfva ord-
ningen (V. C. R. 53.) Emedan hos honom kunna och vilja
äro ett, och emedan han icke vill annat än det goda, kan
han ej göra annat än det goda. (V. C. R. 56.)
Denna tanke kommer att i hög grad bestämma Sweden-
borgs uppfattning af Guds ställning till skapelsen. Orsaken
till världsalltets skapelse är den gudomliga kärlekens natur,
att älska andra och att lyckliggöra dem af sig själf. (V. C.
R. 43—46.) Det är alltså i kraft af sitt väsens oföränder-
liga lag, som han skapat världen. Och hans allmakt skrider
fram och verkar däri i allt och i hvarje enskildt ting enligt
sin ordnings lagar. (V. C. R. 56.) Han har utrustat män-
niskan med fri vilja för att hon med hjälp af denna skulle
förena sig med honom. Då nu människan i stället skilt
sig från honom, kan Gud i kraft af sin ordnings lag ej
utan hennes medverkan draga henne till sig. »Ur denna
fåvitska mening om Guds allmakt skulle följa, att han kunde
göra en bock till ett lamm och efter sitt behag förflytta nå-
1 Ollé-Laprune, a. a. I s. 378 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
